söndag 26 maj 2013

Hemsjön

Enligt SMHI gick solen upp här i Husum  03:06 i morse. Jag längtade ut till skogen till någon liten tjärn. Funderade på Ögeltjärn, men tyckte det var nog så långt att åka dit tidigt om morgonen. Bestämde mig för att åka till Hemsjön, en liten sjö på jaktområdet, som jag bara passerat på vägen till ett av älgpassen. Jag hade ingen riktig aning om hur vattenlinjen såg ut runt sjön.
Jag försökte vila några timmar på lördagskväll, somnade från friidrotten. Klockan halv två ringde klockan, det kändes skumt då jag tittade ut. Trots  vad jag tyckte var tidigt, var jag ändå för sent ute. Klockan var halv tre då jag var på plats vid sjön. Dimman låg tät i bortre ändan av sjön, men där jag var, fanns inte antydan till dimma. Skiftningen på himlen var minimal.
Från början var det alldeles tyst, det enda som hördes var duvornas kuttrande. Ett lågt skönt ljud.




 För att fånga dimman var jag tvungen att använda mitt 500 mm. Färgerna var svåra att få till i Lightroom. Mitt i den orangea himlen dök det upp en blå¨röd molnbank. Jag har trixat en del för att uppnå hur det såg ut. 

                                          
Det här är väl inte en bild jag är direkt stolt över, med känslan finns där. Tystnaden, den orangea himlen och den ensamma lommen. Jag spelade min telefonsignal gång på gång, utan någon större reaktion.

Det var blött, ordentligt gungigt att gå efter tjärn eller sjökanten. jag är glad jag valde höga stövlar. Blöt blev jag ändå, knäskydden räddade en del men det var så pass blött att det sipprade skönt ner i stövlarna när jag stod på knä.







Träffade på "Helge", en kompis till Bengan och Bodil. Helge för att hans mamma spindel tyckte han var kraftfull som Helge älg. Utförde en lång dans innan han gick in i sin vila i solens morgonljus och det svaga kluckandet från vattnet.







En liten fjäder låg och flöt i den gungande strandkanten. Skärpa, ja det var inte enkelt. Vätan om knäna blev inte direkt mindre, kan jag tala om där jag låg på den gungande myrkanten.


Speglingarna var det ont om, då den tidiga morgonen förde med sig en del vind. Det fanns dock en del vikar där det läade.

Fikade vid halv fem, förstod inte varför ett antal måsar kretsade ilsket runt mig. Lyfte blicken som hitintills hade varit i strandkanten, fanns ett rede med ägg några meter från min fikaplats.
När jag satt och fikade kom fem svarta fåglar, inte sothönor, inget vitt i huvudet. Om jag inte visste bättre, skulle jag tro det var sjöorrar, men finns de verkligen här? Svärta, men de lär ha något vitt på vingarna.



I dunklet på myren fanns hon där. Hjortronblomman. Det är också en speciell känsla för den första hjortron blomman. Finns nu inget annat än att hoppas slagregn, frost och torka uteblir.
Återvände hem vid kvart över fem. Jag hade en fantastisk morgon. Kanske inte så många "bildklipp", men känslan i magen och hjärtat värmer ännu.

fredag 24 maj 2013

Bonus

Vädret har varit ljuvligt de senaste dagarna och inte att förglömma kvällarna. Väntade in sen timme och for upp mot Lakamark. Syftet var att se om det fanns någon älg på hyggena, någon vacker spegling på sjön och eventuellt något blomster.
Blir det lika mycket blåbär som det är blom, ja då blir det ett bra blåbärs år. Riset dignar av blommor.





Himlen var molnfri, det blev aldrig det dä'r riktigt fina ljuset och heller inte de speglingar jag letade. Det blåste upp och det lugna vattnet krusades och jag gav upp speglingarna.



När jag gick tillbaka rullade månen upp lågt över hygget. För att komma bättre till gick jag upp på skogshygget  ca 100 meter. Månen var stor och grann. Just som jag skulle föreviga månen såg jag fjolingen ca 80 meter från mig. Han eller hon bara stod där och blängde med rest ragg. Det blev ingen måne och inte vågade jag förflytta mig i en bättre position. Tog ca tio bilder, alla i samma posé. Han rörde sig inte en cm, bara stod helt still och stirrade.  Fjolingar kan ju bete sig lite underligt. Undrar om han trodde det var mamma som kommit tillbaka. Fick några fina timmar i skogen och stunden på hygget var bara en stor bonus.








onsdag 22 maj 2013

"Aggis"

Varmt i luften och blå himmel var det igår kväll. Väntade in det mjukare ljuset innan jag for ut till Aggön, eller "Aggis", som vi säger.

Min plan var att gå runt halvön. Vattnet var lägre än någonsin, tänkte att det måste gå att gå runt hela ön på klipporna. I normala fall måste man gå högre upp i skogen för att komma runt. Startade med att titta till vår lilla stuga. Solen sken fortfarande vid stugan, men mycket snart drog skyar och lite moln över.
Det gick verkligen att komma runt, med en hel del hoppande och hasande rörelser. Lågvattnet visade mig klippor och stenar jag aldrig sett, eller kunnat sitta på.
Ljuset blev aldrig vad jag drömde om, men det var en fantastisk kväll. Ännu fanns inga tecken till växtlighet, men med några dagars ytterligare värme kommer det gröna  att frodas mellan stenarna.


















torsdag 16 maj 2013

Angarnsjöängen i söndags


Angarnsjöängen är ett naturreservat ca 3 mil norr om Stockholm.  Den vackraste vägen ner till Angarnsjöängen är att gå via Skesta hage, från en vacker liten grusväg mellan Vadaby och Vallentuna. Vitsipporna fyllde hela hagen. Här och var blommade stolt backsipporna.
Runt Angarnsjöängen som är ett naturreservat finns en stig, delvis spångad. Stigen hade torkat upp. Torrskodd gick jag runt våtområdet.











Kossorna var släppt på bete. Mamma Muu stirrade på mig och vaktade varje steg jag tog





  Fågellivet var inte riktigt lika rikligt som för fem dagar innan. De flesta gässen hade givit sig iväg. Lyckades konstigt nog att få skärpa på en gås i flykten.


Gulärlor fanns det gott om. Den här bilden är fejkad. Har lagt ihop två bilder så att jag fick paret på samma bild.

tisdag 14 maj 2013

Fototräff i goda kvinnors lag


Ett litet axplock från vår fototräff i Kungshamn.


Sedan i höstas har det planerats en träff på Västkusten, och inte vilken träff som helst. Vi var 12 kvinnor från olika delar av vårt avlånga land som träffats på fotonätet och i andra fotosammanhang.
Med stor spänning bilade jag ner till Stockholm. Efter ett stopp på ett par dagar hos mamma fortsatte jag resan ner till Kungshamn. Jag som ytterst lite besökt västkusten kände stor spänning inför besöket, dels för naturen men också för att träffa alla kvinnor jag haft kontakt med på nätet. Det var endast Inger jag träffat i verkliga livet.
Dagarna blev just så trevliga, roliga och inspirerande som jag trodde. Så fantastiskt roligt att träffa och lite lära känna dessa varma, goa kvinnor. En natur som jag aldrig upplevt tidigare, som gav så mycket mersmak. Tänk Er att bo på ett litet hotell och ha endast kajen mellan fönstret och vattnet och klipporna. Dimmigt och disigt, inte alls dåligt fotoväder gav oss många bilder.


De flesta av oss kom till torsdag lunch. Vi var några från mellersta och norra Sverige som kom onsdagskvällUnder förmiddagen i väntan på att alla skulle infinna sig visade oss Syssy runt på Smögen. En ö som jag tidigare endast hört talas om och sett på bild. Båthamnen väntar lugnt in turistanstormningen. Detta till trots sjöd aktivitet med underhåll och annat som skall fixas inför sommaren.













Vackra speglingar fanns det gott om.




Syssy har fantastiska måsbilder sedan tidigare. Alla ville vi träna på spännande måsbilder. Trots bröd och gröt fick jag inte till så många bilder som ens andas någon skärpa på ögat. Det är bara att träna vidare.





I bokskogen fick vi leta efter utslagna boklöv. Så mycket senare än vanligt. Vitsipporna lyste fint och här och var fanns några blå¨sippor kvar.






Laven på klipporna bildade fantastiska figurer och mönster. På klipporna i de många sprickorna lyste "beachpojkarna" så fint.








Om fredagskvällen gjorde vi en båttur längs kusten i kanalen. Vi klarade oss bitvis från regnet. "Syssy" vår goa ledsagare visade oss sin hemtrakt med stor kärlek.







Fågellivet förutom mås och trut var inte så stort. Lyckades fånga ett ejderpar.