söndag 31 augusti 2014

Sarek, dag 10



Vaknade den sista morgonen i tältet av trampet av kängor efter stigen. Vi hade en senare båt och kunde lugnt packa ihop våra tält.
Nu var det verkligen slut. Tvättade av mig i bäcken, klädde mig i ren tröja inför hemresan och åt mina sista smulor.
Härlig känsla att vänta in båten vid båtlänningen och fantisera om hamburgare vid Sibyllas innan tåget skulle avgå.

10 fantastiska dagar tillsammans med goda kamrater, fantastiska vyer och ett superbra vandringsväder.Min hårddisk i huvudet är full av intryck. Minneskorten i kameran är välfyllda, men återigen konstaterar jag hur svårt det är att fota under en vandring. Det viktiga är ändå att jag har upplevelsen inom mig.

I mina tankar finns nya turer. Det finns så många dalgångar och toppar att besöka. Samtidigt som jag får mörka tankar  om kalla, långa vad. Jag är ändå helt övertygad, vaden skall inte stoppa mig. Alkavagge måste besökas nästa år.

Drömmer och är redan på väg!

Sista morgonen

Återblick

Sarek, dag 9

Vaknade i ett härligt väder. Akka visade sig från sin vackraste sida.
De sista dagarna ändrades den ursprungliga planen, men planer är till för att ändras. Tanken var att nu gå ner till Änonjalme och slå läger så nära kajen som möjligt.

Vädret under dagen var ljuvligt, klart kortbyxväder. Skönt efter gårdagens dimma och fukt. Nu lämnade vi Sareks toppar i ryggen och landskapet blev mjukare, mer kurvigt.

En skön dag med, sköna grässluttningar, blomster och värme. Det var en skön känsla att se Akkajaure. Lite sorgligt att det var sista tältnatten, men allt har sitt slut.
Vi fann fina tältplatser nere i björkskogen 10 minuter från båtlänningen och där njöt vi av kvällssolen på Akka massivet.


 Akka

Med Sarek i ryggen

Suottasjåkka

Lågfjället

 Sjön 699



 Kungskarl spira

Slutmålet är nära

Akka


Vuojatätno

I björkskogen

Akka i kvällsljuset

Sarek, dag 8

Idag var tanken att vi skulle bestiga Niak, 1922 meter högt. Mycket beroende på väder och vindar. Vaknade av att toppen visade sig mot klar himmel, även om himlen var mer hotande söderöver. Nu blev det ingen tur pga sjukdom i lägret.
Vädret var under dagen ostadigt och inte direkt väder för en topptur. Dagen tillbringades mest i tältet.
Vi insåg att vi måste komma vidare och med planering, stor styrka och vilja startade vi med att vada över Niakjåkka. Ursprungsplanen var att gå efter Niaks sluttning och vada över Suttosjåkka och gå till sjö 699. Vi höll oss till den.
Vad hör ju till min stora fasa, flera mindre vad gick galant, några mer svåra vad hade jag god stöttning i, men en sak är säker: hade jag vetat hur detta vad såg ut, hade jag hellre gått en annan väg ensam, för att slippa. Nåja, jag kom över, men med stor hjälp. Kallt, brett vad, kanske inte det mest strömmande, men med gropar som gjorde att man plötligt blev blöt om troskanten. Rädd var jag!!!!

Gick ytterligare några kilometer innan vi slog upp tälten. Grått, disigt, inte mycket till sikt.

Sluttningen nedom Niak

Rädsla

Akka skymtar

 Läger

Ljuset i fjärran

lördag 30 augusti 2014

Sarek dag 7


Lämnade tältplatsen nedan Vargtoppen. Nästa lägerplats planerades vid Niaks fot. Molnen hade lyft och vi såg in bland Sarek tjåkkos toppar. Jag kan inte så här i efterhand komma ihåg vilka glaciärer och toppar som är på bilderna. 
En skön vandring över de gröna sluttningarna.



Tidig morgon under Vargtoppens glaciär



En ny härlig dag

   
Vandraren





Vatten, vatten!

Vid foten av Niak, med Akka i bakgrunden



Vid renvaktarstugan







Tältplatsen nedom Niaks fot



Daunatjåkkå

SMHI lovade hyggligt väder med inslag av sol. Solen uteblev, det känns att det är höst i luften. For mitt i dagen upp till Borkan och traskade de fem kilometrarna till Daunotjåkka. Fikade vid Durrenjaure och gick uppåt toppen. Nu blev det inte den högsta toppen, då jag har respekt att att inte gå själv. Trött i kroppen gick jag hemåt. Återigen har det visat sig att genvägar är senvägar. Istället för att följa trampade renstigar hamnade jag för långt ner i videsnåren.

Hösten har just kommit igång. Här och var fanns gula inslag i björkarna. Ripbärens blad skiftade i alla röda nyanser.


Mot Daunotjåkko

Durrenjaure

 Borkahälla

Hälla ovan Borkasjön


Daunotjåkko, toppen

 Höstens start

 Fättjarn




fredag 29 augusti 2014

Västansjön

Åkte på fredag eftermiddag efter jobbet till stugan i Dikanäs. Först blev det ett stopp i Dalasjö för att pussa på barnbarnen. Klockan var strax efter åtta då jag passerade Västansjö. Vilket fantastiskt ljus allra längst in i sjön. Jag var bara tvungen att stanna och se hur ljuset utvecklade sig, trots att jag visste att stugan var kall och att den tar sin tid att elda upp. Ljuset var något allra extra, trots att det bara var en liten glipa från början.

Det blev ett skådespel som heter duga. Lite svårt att fota, fanns dåligt med förgrund, men samtidigt var det ljuset som tog tag i mig. Svårt att göra kvällen rättvisa.
Sitter nu inlindad i filt och väntar på att värmen skall krypa ut i stugan. Njuter av minnet.
Jag vill också tillägga att jag dragit i högdagar och skugga. Så mycket mer behövdes inte. Det här var det jag njöt av.


 20:03:30

20:12:05

20:13:35

20:21:55

20:27:20

20:30:38

20:32:39

torsdag 28 augusti 2014

Sarek, sjätte dagen

Uppehåll när vi vaknade. Regnet och åskan gick runt i kring oss . Över Skarja Routesvagge, Kuoppervagge låg molnen lågt och skurarna gick tätt. Frågan var väl inte om, utan när regnet skulle komma över oss. Vi klarade oss över första svårare vadet, över lunchen. Strax innan Matujåkkåt öppnade sig himlen. Trot om ni vill, men dessa tre timmar förbi Mikkastugan och till tältplatsen nedom Vargtoppen var den enda stunden vi hade på oss regnkläder. En effekt av skyfallet var att alla bäckar i Ruohtesvagge var fyllda till brädden och svämmade över den grönskade sluttningen.
Vi såg inte mycket av Sarektjåkko´s toppar.




Regnbågen över övre delen av Rapadalen



Utsikt som heter "duga"

Ann-Christin, en pärla!

 Övre delen av Rapadalen och Kuoppervagge

 Står för alla fasansfulla vad!

Nyss passerat Matujåkkå


Sarektjåkkås område anas



Lägret