Efter två nätter på nattbussen till och från Stockholm var det skönt att komma ut i skogen och andas och röra på benen. Huvudet var nog fortfarande någon annan stans. Saknade stativ, stavar och pannlampa.
Startade vid Sandlågan. Målet var Täcksklippen alternativt Balestjärnen. Kom sent ut och upplevde ljuset som var svagt redan från start. Gick direkt till Träckklippen utan att ta upp kameran. Diset och skymningen trängde ner i skogen. Stigen dit är ju bitvis stenig och hal.
Normalt är utsikten storslagen, idag var sikten obefintlig.
Täcksklippen
Biten från Sör-Balesviken till Täcksklippen som har den högsta stigningen. Märktes tydligt då jag halkade mig ner från Täcksklippen. Skogen är vild med mycket gammal skog. Svårt med ljuset, högt ISO och lite skakigt handhållet.
Sör-Balesviken låg alldeles stilla. Passerade och gick upp till Balestjärnen. Det var svårt att se om det fanns is under vattenytan. Tjärnen låg grå men speglingar fanns som vanligt att se i vattnet.
Balestjärnen
Balestjärnen
Nu var ljuset mer än svagt. Vandringen tillbaka mot Bodviken blev skum. Nästan för skumt för att dra, kameran kunde inte fokusera på skärpan, inte heller mina ögon.
Skogen ovanför Bodviken
Mörka skogen vid Bodviken
Lite ljus kvar över vattnet vid Bodviken
Önskade jag haft pannlampan. Blev att gå försiktig på de halkiga rötterna och stenarna. Tillbaka till Sandlågan, hel.
Lågvattnet tog fram fina formationer i sanden. I mörkret försvann det mesta. En skön eftermiddag.
Sandlågan
