onsdag 3 augusti 2022

Fjällplaner är till för att ändras

 

2022 års fjälltur med Linnea


Turen var bestämd att starta mot Nikkaluokta lördagmorgon 05:30. Klockan 04:30 samma morgon presenterades förslaget för Linnea att vända kosan mot Storulvån. Vädret förväntades bli dåligt med hård vind och regn. 80 mil enkel resa kändes tungt.

Första känslan av att välja Jämtlandsfjället är att köpa ner sig. Efter att planen sjunkit in kändes allt okay.

Stor fördel med att välja Jämtland. Hälften så långt att köra.

Efter en hyfsad lunch vid Storulvån Fjällstation startade vi vår tur i riktning mot Sylarna.  Värmen la ett lock över oss, ryggsäckarna vägde mer än tillåtet.

Vad gör att två äldre kvinnor startar en tur med ryggsäckar som från start väger ca 20 respektive 23 kilo. Vi som lovat varandra att hålla ner vikten. "Tältet". Efter mycket funderande valde vi Linneas tunga tält som totalt vägde ca 4,5 kg. Vi bar tältet varannan dag och det kändes okay, även om det bitvis blev tungt. Sega, starka kvinnor.



Myggriket gör sig till känna efter vägen

Fjällvärlden framför våra fötter

Måsen tar över landet

Mot Holke

Mot Sylarna

Efter att ha haft en hygglig sömn  var dag två planen att vika av söder om Sylarna och gå mot Gåsen. Planen ändrades åter. Information om högt vatten och flera vad gjorde att vi valde att gå vidare mot Sylarna.  Passerade Sylarna efter ett kort besök på fjällstationen. Colan var ljuvlig.

Den nya planen var nu att tälta några km ovan Sylarna och gå västerut mot Nederdalshytta genom "Ekorrdörren". Vinden ökade men var inte svår. Tältet sattes upp på en av de få platser vi hittade utan sten. 


Slottet

Mörk himmel och hård vind



Natten blev lång. Vinden ökade, tältpinnarna lättade. Blev att stena tältet med 5-6 kg´s sten. Stöttade tältbågen som tog vinden med fötterna. Under alla mina år i fjällen var det en av de mer otrygga tältnätter jag haft.

Morgonen kom med något lugnare vind. Inte tillräckligt stilla för att kunna packa ryggsäckarna utanför tältet. En annan fördel med Jämtlandsfjällen är att telenätet fungerar. Väderprognosen tipsade om ökad vinstyrka och regn. Planen att gå ner i "Ekorrpasset" bleknade.  Att utsätta sig för sten, hård vind och regn i passet kändes onödigt. Ny plan att gå mot Helgas.

Tältet var tungt men denna natt var vi glada över att ha just detta tält. Mitt lättvikt tält hade nog inte klarat sig i den hårda vinden. Också skönt att kunna packa ryggan, laga mat etc inne i tältet.

Vi gick nu mot Helags. Lång sträcka, vi ställde in oss på en tältnatt innan vi nådde fjällstationen. Vilken tältplats vi fann. Helt i lä, nära till vatten.  Helt galet vad vi längtade efter sovsäcken. Redan vid 20:00 gjorde vi oss färdiga för natten och just denna natt sov vi nära 10 timmar.



         
Packar i tältet

                                            


        
Vi lämnar Sylmassivet bakom oss

       
Leden bakåt
      
       
Naturens under

      


      
Fantastisk tältplats



Att komma fram till Helags var en lättnad. Oron inför nattens väderprognos gjorde oss inte benägna att sätta upp tältet. Vi fick guldbiljetten. De sista lediga bäddarna i säkerhetsstugan. Vi hade visserligen inte blivit utslängda men en sängplats är så mycket bättre än en madrass i "relaxen".

Det uppmättes nära 26 sekmeter under natten. Minst fyra tält kollapsade, till största delen av avslitna linor. En film på "Facebook" visade hur tälten i Kebnekaise området kollapsade ett efter ett. Vilken tur vi inte åkte den långa resan för att hamna i detta oväder.

Helags fjällstation var renoverad till oigenkännlighet. Alltför modernt i vår smak, men bekvämt med rinnande kallt och varmt vatten.
Alltid träffar man trevliga människor på fjället och här på Helags inget undantag. Tips, ideér byter ägare. Vår plan var att stanna ytterligare en natt i Helags och invänta mer stabilt väder, gå mot Gåsen. Bestiga toppen och gå mot Storulvån via Tjallingen. Nu visade det sig att bron vid Tjallingen var borta och nu måste planen ännu en gång ändras.

Det blev inte lång stund ute under dagen. Lätt att gå söderut men  att vända om var svårare. Vinden var hård. Bra beslut att stanna ytterligare en natt.

Kvällen kom, vi var utan bädd men efter märkliga omständigheter köpte vi in oss på ett rum där en av våra nyfunna vänner bodde själv. Konstigt, en person kan ha fyra bäddar för sig själv medan det finns en kölista för nödmadrasser.




Helagstoppen i moln



Sjätte dagen har vinden mojnat, det blåser men det är helt okay att vandra. Vi gick mot Gåsån. Vi är förvarnade om två vad under dagens vandring. Lätt vandring, bra stig, ingen sten, uppför, nedför i en lämplig mix. Ryggsäcken med tält känns konstigt nog helt okay. Vaden som vi varnats för "var lätt som en plätt". Sannolikt hade vattenståndet minskat rejält under veckan.

Eftersom bron vid Tjallingen är borta valde vi att gå efter Gåsån genom Vålådalens naturreservat. Fann direkt en bra tältplats vid Gåsån. Vår nya plan var att följa Gåsån mot "Gamsylen" och efter det vika av mot Blåhammaren.
Cykling är förbjudet i reservatet men tydligen räknas fyrhjuling som mer snällt för naturen. Tydliga spår fanns längs älven.






Lämnar Helags för denna gång

Min area

Kamoflage

"Lapporten ICM

Jämtländska Lapporten

På rätt sida om Gåsån

Vålådalens naturreservat

Tältplats vid Gåsån




Den sjunde dagen var inte min bästa dag. Knät som funnits med mig hela vandringen gjorde sin röst hörd. Jag fick svårt att gå, orken var inte den bästa denna dag. Återigen gjorde vi en planändring. Mitt knä skulle aldrig klara en tur förbi Blåhammaren så vi valde att vika av mot Storulvån efter Gamsylen. På vägen mot "Gamsylen" passerade vi det sista vadet för denna tur. Vi tog inga risker men med "Torrskodd" var vadet en enkel historia.
Värmen återvände.
Det var en fantastisk känsla att drygt en kilometer från Gamsylen sätta upp tältet. Åter igen en tidig kväll med en god natts sömn



Det sista vadet över Gåsån

Storforsen

Björkdungen


Sista dagen. Vi lämnar fjället i kortbyxor och linne. Värmen som kom igår kom för att stanna. Lätt vandring till Storulvån. Knäproblemen fanns men var inte det sämsta.

Vi kom till Storulvån, vi vägde våra säckar. Linnea hade denna dag tältet och hennes säck vägde 20 kg. Jag bar denna dag tältpinnar, kök och gas och hade 17 kg.
Ljuvligt att ha ett rum på fjällstationen, kunna duscha, tvätta håret och äta en anständig middag.
Fin stund på balkongen med bubbel och fantastiskt roligt att åter igen möta vår nyfunna pojkvän.







Reflektioner

Från början kändes det lite som att köpa ner sig och välja bort Kebneområdet för Jämtland men det tog inte lång tid för oss att inse klokheten i beslutet. Halva sträckan att köra, vädret som var lika dåligt längre norröver, inte haft några valmöjligheter, mindre sten att kliva på. Jämtlandsfjällen saknar dramatiken, det mäktiga, det höga spetsiga topparna. Så här i efterhand blev det tillräckligt dramatiskt med det hårda vädret. Området är till stor del lättgånget om än lite tråkigt med fjällhed på fjällhed. Blir ingen riktig variation

Aldrig någonsin har planer för vägval ändrats så ofta. Mest varje dag. Mycket beroende av väder, brustna broar och knäproblem. Vi tycker att det visar på stor flexibilitet och stor känsla för säkerhet.

Ryggsäcken var för tung. Vi valde det tunga tältet och det är vi glada för, men det är inte rimligt att säcken väger 20 kilo efter 8 dagars vandrande. Det är inte mycket vi packat med i onödan. Det allra mesta använde vi. För min del hade jag för mycket kamerabatterier med mig och en jacka för mycket.
Diskussionen handlade om nästa tur med lättare packning. Sannolikt utan tält. Nack delen med detta är att bli hänvisad till stugor och kilometer.

Det blev väldigt lite bilder under turen. Många vyer såg lika dana ut. Svårt att få något riktigt bra blickfång. Det var så pass jobbigt att gå att kvällarna försvann i sovsäcken.

Vi diskuterade mycket STF´s rutin gällande uthyrning av rum och bäddar. Inte okay att hyra ut ett rum med fyra bäddar till en person när många står i kö för en madrass på golvet. Kontakt med STF står på listan.

Fjället vandras av många trevliga människor, många som gav sig tid att prat, tipsa om vägval etc. Vår nyfunna pojkvän får representera dem alla.





Vad är det som driver oss äldre kvinnor att vandra runt fjället med alldeles för tung ryggsäck? Vad är det vi söker och vill uppleva?
Spänning
Tystnad
Känslan av att orka
Känslan av att bli ett med livet, jorden, naturen
Känslan av att testa sig själv
Nya möten

Jag som för det mesta gått ensam på mina vandringar vad är skillnaden? Den känsla jag sökte ensam fanns fortfarande med. NU fanns också någon att dela tankar med, dela nya planer och ideér med, någon att skratta med, någon att vara tyst med och som vi skrattat. 

Jämtlandfjällen, det finns många fördelar, okay inte lika överväldigande men tillräckligt  för att sova gott om natten. Kortare resa och många små öar av pärlor. Jag har faktiskt beställt boken om lederna i Jämtlandsfjällen. Det jag funderar över är att många ser Jämtlandsfjällen som ett "lära alternativ", ser det inte riktigt så. Långa sträckor mellan stugorna, vissa delar av lederna som inte är direkt prioriterade, få broar vilket innebär vad och vaden varierar i vattenflöde. Finns spångar förväntar jag mig att spångarna fungerar. Dålig plank sämre än ingen plank alls. Det finns lite för länstyrelsen att jobba med.
Jag är tacksam över vår vilja och ork, att ännu en gång fått njuta av vår fantastiska natur, denna gång tillsammans med Linnea.

söndag 5 juni 2022

Trysunda




Inloppet

Fiskelägret

Slieshår i näckrosdammen


Rosling i dammen


Viggpar i dammen


Dammen


Dammen



dammen


Laven


Skog mot bergväggen


Granen


Trädet


Gölen


Stigen


Ångpannan


Väggen


Skogskyrkogården


Kyrkogården


Klippor


Klippväggen


Storviken


Eva och havet


Storviken


Ön


Storviken från stigen




Formationer


Mjukhet



















 

Tält är överreklamerat

  En kväll en morgon vid Skags udde under bar himmel.