Mina juldagar

Min julhelg startade på det allra bästa sättet. En julafton med mina två små barnbarn, den ena ett yrväder och den andra endast en vecka gammal. Så fantastiskt av natt hålla, snusa, känna lukten av nyföddhet. En julafton på barnens villkor, enkelt och så fint som jag vill ha det.

Det här med att fota barn, hur lär jag med det? När jag träffar mina barnbarn är det som nu inomhus med skumt ljus. Någon enstaka gång har jag haft turen att fönsterljuset hjälpt mig Dessutom hur får jag en lite Saga att sitta still?  Min teknik är att låta kameran gå och hoppas på att någon bild har skärpa på ögonen Känns frustrerande, men det är så det är!

Jag tycker verkligen om det svartvita, då kommer nästa problem. Konverteringen till svartvit! Ytterligare ett moment jag måste förkovra mig.

Juldagen vaknade jag med en oro i kroppen., något var mycket fel. Inom några timmar var feberfrossan ett faktum. Resan i bilen till Dikanäs var extra lång. Efter att ha fått värme i stugan blev soffan en fast plats under flera dagar. Mina drömmar om skidåkning och tidiga fototurer såg jag flyga i väg i feberyran. Vad hade jag egentligen väntat mig. Årets sista månader fyllda av en proppfylld kalender och med ett privatliv som vänt upp och ner på det mesta. Ofta är det ju så att kroppen säger ifrån då den välkomnande vilan infaller.

I morse kom hoppet om, kanske inte skidturer, men tidigt morgonljus. Tidigt och tidigt, här är det ju mörkt till fram mot halv tio. Jag som många gånger har haft svårt att lyssna på kroppen, känner mig nu tvungen att ta en dag i taget. Skall jag kunna åka skidor innan jag far hem, ja då gäller det att för en gång skull vara klok. Därav de få bilderna och alla fotograferade från sparken.

Alma

Saga

Myra bakom stugan

Enstaka ren i skogen

Blandskogen

Skogen hitom fjället