Abisko - Nikkaluokta 2025

Livet är så mycket värt att leva, att röra sig, att andas, att bara vara, vandra och uppleva vår fantastiska natur. Det är inte alldeles självklart att jag skall klara av det jag vill. Jag planerar, jag fantiserar om turer, om leder, om utsikter. En gång till i livet. Nästan som att checka av mina absoluta favoritplatser, en sista gång.  Jag uttrycker mig som om jag tar avsked och på ett sätt gör jag det. Åren tar ut sin rätt och plötsligt finns inte kraften.

Just nu klarar jag mer än vad jag trodde. Jag orkar bära, jag orkar vandra. Jag mår fantastiskt bra och livet finns framför mig. Det finns mycket som lockar men vandring står högt. Att vandra, att bli trött, bli ett med naturen, ensam med allt det vackert magiska.

I år blev det en 8-dagars tur mellan stugor. Det var flera år sedan jag gick själv, kändes safe att komma fram till oordnade förhållanden. Den stora fördelen med att gå ensam är tystnaden, att bestämma takten men också att jag är så mycket mer öppen för nya kontakter. Så många möten, så många nya vänner.

Jag har en stor dröm, jag tror den går att genomföra med diverse uppdateringar i packningen och i träningen. Nästa sommar!!!!!! Tälttur utanför Kungsturen.

Abisko - Nikkaluokta i svart vitt

8 dagar med ytterst få timmar i regnkläder. 8 dagar med många möten som förgyller mitt liv. 8 dagar med tidvis en trött kropp, skrikande efter vila. Dagar med en kropp som signalerar styrka, pigghet och drömmar om nya turer.

Jag har valt att konvertera bilderna i svartvitt, väl medveten om svårigheten att visa skönheten, kontrasterna, höstens ljus och färger etc.

Dag 1: Startade från Abisko den 31/8. 14 km. Varmt, hög luftfuktighet och perfekt vandringsväder. En bra start med 14 km för att värma upp kroppen under den 17 kg tunga säcken.  Det var en hel del folk efter leden, varav ett flertal ensamvanrande kvinnor. Att vandra ensam öppnar upp samtalen.

Från Torne träsk

Abioskojokk

Lunch vid Abiskojaure

Larvdöda björkar

Abiskojaure om kvällen

Dag 2: Det blev en lång dag, hela 22 km. Solen gassade oss i ansiktet hela dagen och temperaturen klev mot 18 grader. Backen förbi Keron gick bra, inte alls så farligt. Dagen blev lång i solen, fötterna trötta och varma. Det blev många pauser efter Alesjaure.

Behövlig vila

Kvällshimmel i Alesjaure

Dag 3: Abisko-Vistas. Turen jag längtat efter, drömt om. Målet, ett av mina drömmars fjällstuga, där jag upplevt månader av snö, kyla, sol och stor vänskap.

Lämnar Alesjaure

Mot Vistas

Vistasvagge

Vistasvagge

Vistasvagge

Vistasvagge

Nalopiken

Om kvällen

Dag 4: Vistas - Nalo. 10 km.  Regnet hängde i luften. Så fint att starta utan regnkläder. Jag är så tacksam att jag ännu en gång kunnat nå Vistas. En av mina absoluta favoritstugor i Norrbottenfjällen med så mycket minnen som får mig att le. Stuor Räitavagge minns jag som skön att vandra. Det 'är nu ca 5 år sedan sist och oj vad videriset vuxit på sig i nedre delen av dalgången. Jag kom lagom till vadet då regnet började falla. Bäcken var tillräckligt vattenrik för att jag skulle ta på mig "Torrskodd". Den stora stenen gav som vanligt fint skydd. 

tidig morgon innan diset och dimman

Ripkyckling

Dimman i Stuor Räita vagge

Stuor Räitavagge österut

Dagh 5: Nalo Sälka. 10 km. Planen var från början att gå över passet till Tjäktja men med dimma och låga moln var det inte att tänka på. Visserligen var det hyggligt klart vid halv fem om morgonen men molnen och dimman drog igen synfältet. Jag valde att gå västra sidan om Reidarjaure för att slippa några vattendrag. Det jag inte reflekterade över innan var all sten jag kom att kliva på och över. Höll nära på att missa västra sidan. Sjön låg i tät dimma.

Vid halv fem i Nalo om morgonen

Inte mycket till sikt

Molnen och dimman lättar

Rosenrot vid Sälka

Dag 6: Sälka - Singi. 14 km. Ljuvligt vandringsväder. Ca 14 grader om morgonen, sol och blå himmel. Reflektionerna i vattendragen var helt klara, inte en krusning. Var sugen på att vika av en tur in mot Kuoppervagge men jag vet av erfarenhet att jag måste gå långt in för att ta del av dalgångens tjusning. Nu fick en blick mot Drakryggen räcka.

Tjäktjavagge

Drakryggen

Singivagge

Singi om kvällen

Dag 7: Singi - Kebnekaise. 14 km. Vädret är på vår sida. Varmt och ingen vind. Kilometrarna kändes långa i slutet av vandringen. Det var tydligt att vandringen började gå mot slutet. Kebnekaise är ingen dröm att anlända till men efter en öl och mat kändes det gott att krypa ner under täcket. Mycket besviken på stationens butik. fanns inte mycket att handla. stationen har blivit ett ungdomsställe, få äldre personer. ett ställe att undvika i framtiden.

Tuolpagorni

Dag 8. Kebne - Nikkaluokta. 15 km + båt. Regnet låg i luften. Det var ingen tvekan om att välja minska sträckan med 5 km med båt. De sista 5 km efter vägen var regnig, tråkig, en ren transportsträcka. Bussen gick först nästa dag. Hyrt stuga av Sarris. Efter god middag bestående av viltgryta var det skönt att dra sig tillbaka och packa ihop inför avresan.

Ladjopjaure

Dag 9: Nikkaluokta och hemåt. Ljuvlig morgon om morgonen med dimma över  Vistaåjskken. På bussen till Kiruna kom meddelandet jag väntat på. Tåget är inställt.

Snabbt googlade jag fram att enda sättet att ta sig fram var att ta bussen till Över-kalix för att ta nästa buss mot Luleå. Nu missade jag avgången mot Umeå så det blev vandrarhem i Luleå och vidare avfärd mot umeå nästa morgon. I Ö-vik blev det bil med mitt nyfunna resesällskap. Hem kom jag.

Vistasjåkk

Hemåt