Årets fjälltur startade i Nikkaluokta via Kaskasavagge.
Toulpagorni´s välkända profil visade vägen redan från början.
Båtturen över Ladjojaure minskade sträckan att gå till 14 km.
Kebne fjällstation som en hägring, men nu såg vi den vid Kajpak´s fot
Andra dagen fortsatte vi Ladjovagge, genade förbi Singistugorna och tältade nere i Tjäkjavagge. Här tog kontakten med yttervärlden slut. Teleskugga i hela området.
Planen var att tredje dagen gå Kuoppervagge, hålla högt över passet och gå över i Kaskasavagge. Molnen låg lågt och rapporterna sa att snötäcket ännu var tjockt. Skrinla planen och gick direkt till Kaskasavagge. Kilometer med sten och stenblock gjorde dagens tur tung. Hård vind i ryggen gjorde det isande kallt. Mössa och vintervantar gällde. Jag hade tänkt att fota en del blomster, men kylan och vinden bidrog till att det blev få blomsterbilder. Tältade längst in där dalgången kröker.
Ovädret slog till med stor kraft redan på kvällen. Enligt rapporten var det ca 25 sek meter i vindbyarna. Det blev inte mycket sömn den natten. oron över tältet och kylan tog över.
Efter en snabb rivning av tältet fjärde dagen gick vi över sten och snöfält. Snön gjorde att vi tjänade åtskilliga minuter. att gå på hala stenar tar tid och kraft.
Så kom vi till vindskyddet längre ner i Kaskasavagge och tursamt nog blev vi ensamma där. Det blev en natt i skydd från vinden.
Femte dagen startade med en hyfsat jobbig stigning. Dagen över Cievralako gav oss vandring över klippblock, snöfält och mjuk fjällhed. Tältade med fin fin utsikt över Nikkaluokta och Paittasjärvi. hade sällskap av en fjällpipare som nogsamt såg till att vi inte kom för nära de skrikande ungarna.
Sjätte dagen hade vi ca tre timmars vandring till Nikkaluokta. Nikkaluokta hägrade med dusch och renskav.
