Klass 2

Efter en vecka med vackra morgnar och värme hoppades jag på en fin helg med bra väder och skidföre. Jag har inte åkt skidor sedan i måndags och jag har abstinens. Besviken vaknade jag till hård blåst och snöyra. Insåg snabbt att skidorna skulle stå inne under dagen.

Våra hundar är inne under natten, trots ett superfint hundhus. Tio meter från hundgården har grannen matning av ett gäng rådjur, till vår stora förtvivlan. Rådjuren är så van att bli utskällda att de bara lugnt står och ligger kvar. Våra "jämtar" stör med sitt skällande, vi tänker det är ju inte vi som matar. Grannarna får skylla sig själva.

Idag var det ett gäng på åtta djur som låg och stod i dungen.

Jag tog mig en promenad ner till havet. Jag vill lova att det inte var enkelt. Det blåste hårt, det gick inte att gå rakt mot vinden, svårt att titta. Bäst att gå krokig och tittas ner i marken. Ordentliga drivor efter vägen, en bil hade faktiskt kört fast.
Det blev bara någon enstaka bild. Så fort jag plockade fram kameran trots att jag hade ryggen mot vinden var linsen full av snö. Lite häftigt är det allt med denna hårda vind.

Fjälltur

Efter en full dag på jobbet for jag upp till Dikanäs. En seg resa på 34 mil. Jag sover alltid så bra här och efter en bra natt bestämde vi oss för en skidtur. Efter att ha vallat skidorna for vi iväg till Kanan. hemma kändes det ganska vindstilla, men vi kände genast av den hårda västanvinden. En sjujäkla motvind som ibland fick mig att tappa andan. Turen blev inte så lång, men vi fick några timmars frisk luft.
Vädret var grått, skiftningarna små på himlen.

Under eftermiddagen for jag ner till Dikaån för att se om strömstaren ville göra mig sällskap. Kasade mig under vägbron och helt plötsligt var de sex stycken. Visserligen på långt håll och jag som glömde långtele i Husum. Satte mig under bron och väntade och plötsligt hade jag en liten fågel, inte alltför långt från mig.

'

 

Trött efter en härlig dag. I morgon en ny dag med ny skidtur, inte på fjället. Blir en tur efter milspåret,  ja sedan är det 34 mil hem igen

Idag handlar mitt korta inlägg inte om natur. Jag har mitt lilla barnbarn på besök och då lämnas utelivet åt sidan.
Saga som hon heter tog sin första simlektion i går kväll.
Hade haft kameran i bilen och ni vet effekten av ett fuktigt badhus. Det gällde att vara snabb mellan att imman tätnade på linsen. Av många försök då jag lät kameran rassla på ett alldeles för högt ISO fick jag några få bilder som är värda att spara.

 

 

Berget

Det blev en tur på Rutberget även idag. Väntade medvetet en bit in på dagen, så att de flesta hunnit åka hemmåt. Nackdelen med att vänta var att vädret som var ganska fint på förmiddagen, övergick i ett gråaktigt dis. Fördelen blev att det inte alls var så mycket folk i spåret.

Jag beundrar alla unga föräldrar som tar med sig tre,  fyra barn i olika storlekar på skidor. Några högst två- tre år gamla. Till Huggsjöstugan från Backsjö är det drygt 2 km, fyra kilometer tur och retur på korta ben. Underbara ungar och beundransvärda föräldrar.

Blev inte mycket till bilder idag, hade önskat en bild på dess tappra, men det får bli en annan gång. Vill visa hur mycket snö som tynger berget. Kommer att bli skidåkning långt in i vår.

Skags udde

Just nu blir det inte så mycket foto för mig. Tillbringar större delen av min fritid i skisspåret, utan kamera på magen eller i ryggsäck.
Vädret i helgen har varit grått och trist, en del snö har det också kommit. Jag var ut till Skags udde för att se isläget på förmiddagen. Havet var helt öppet, det fanns inte ens gåbar is närmast klipporna. Jag hade hoppas på att gå på is kanten och hitta isiga stenar med fina mönster.
Det blev  några översiktsbilder.

Vårkänsla

Jag har varit över veckoslutet utanför Stockholm. Den stora anledningen med min resa var en god väns begravning. En vacker och fin upplevelse med mycket sång och musik.

 Även om det var åtskilliga köldgrader så var det vår i luften. Bara det att snön låg i strängar över åkrarna och den snö som fanns i skogen höll att gå på hela dagen.

Känslan av frihet och våryra infann sig då fyra hästar galopperade förbi.

De mindre bäckarna pålade. De större åarna var fortfarande frusna. 

Vi hann med en tur till Täby för att hälsa på min brors häst

Hemresan idag gjordes i ett fantastiskt väder.

 Inte mycket is att tala om, vad jag såg från ovan.

 Åter hemma  till vintern för en vända i milspåret i Dombäcksmark.

Eftermiddag på Rutberget

Tog några timmar ledigt på eftermiddagen för att få några njutbara timmar på Rutberget i det fina ljuset som blir sen eftermiddag i januari.
Startade i Fälltjärn och åkte rundan på  på berget. Det var -13 vid tallen på väg upp. Uppe på myren var det 15 minusgrader. Det drog från norr och det var skönt att dra på sig en extra skaljacka vid nedresan till bilen.

Upplevelsen på berget är en av de största på många många år, sällan har jag träffat ljuset så mitt i prick. Kylan, ljuset den fastfrusna snön.. En helt overklig känsla att skida i detta vackra sagolandskap Om jag så aldrig mer kommer på berget, har jag denna eftermiddag lagrat längst in.

En tur på Rutberget

Tempen hade stigit under natten. Det var bara tre grader i morse, så det blev att gräva fram varmare valla. Startade mot Huggsjöstugan från Backsjö. Kände direkt att det skulle bli en tung tur, kroppen svarade inte, kändes bara tung. Blev att lägga på mer fäste vid en igenisad Huggsjöstuga.

 Vädrets makter är förunderliga, den mulna himlen klarna snabbt upp och på väg till Västeralnö fäbodar var himlen blå.

Redan vid fäbodarna drog skyar över den knallblå himlen

Det dröjde inte lång stund förrän himlen var alldeles grå och plötsligt vräkte snön ner. Många  var ute och motionerade i snövinden.

Trött och hungrig( glömt mackorna i bilen) kom jag till bilen. En härlig dag med en trött kropp.

Vinterdag

Jag har inte varit särdeles aktiv med kameran eller bloggandet sedan jag avslutat "min varje dag blogg".   Vi har riktigt kall vinter med mycket snö. Jag som älskar att åka längdskidor, tillbringar en stor del av min fritid i skidspåret. Oftast lämnar jag kameran hemma. Visserligen har jag en sele så att jag kan ha kameran på magen, men det är skönt att skida utan den klumpen slängande fram och åter. Jag blir alltid kall om fingrarna och inte blir det bättre av att fingrar på kameran.

Visar er några av mina bilder då jag haft min lilla kompakt med mig. Problemet med den är ju att jag inte ser vad som händer och sker på den lilla skärmen och jag ser definitivt inga inställningar.

Senare under eftermiddagen gick jag ner till havet. Havet har  den senaste tiden varit öppet, men nu ligger vattnet blankfruset. Hade en fin stund i Sandvika, om än lite kallt om fingrarna.