Tältnatt vid Rotsidan

För ett tag sedan köpte vi ett nytt tält. Det gamla Fjällrävens stormtält var okay, men utan all komfort för två personer. Hur som helst behövde vi sätta upp tältet inför kommande tur till Kebne och Tarfala. Istället för att bara sätta upp tältet hemma, for vi till Rotsidan efter middagen i går lördag.
Rotsidan är en fyra kilometer lång och låglänt kuststräcka, med vackert slipade och plana diabashällar, inramad med vindpinade kusttallar och dvärgvuxna granar. Vid sydostlig storm demonstrerar havet de enorma krafter som alltjämt formar Rotsidan. De flacka hällarna förstärker vågorna som kastas högt upp på land.
SMHI hade lovat hyggligt väder, men klockan var ganska mycket innan det klarnade upp. Efter nio på kvällen hade vi tältet uppsatt. Vi gick ner till den vackra stranden. Tyvärr har det varit nordvästlig vind hela veckan, så och i lördags och i morse, vilket innebar att havet låg alldeles lugn. Inte direkt fotommagi, men det var trots vinden, varmt och mycket njutbart.Ljuset var superfint!

 Det smakade härligt med fika efter några timmar på flathällarna. Det var inte alltför lätt att somna, vinden tjöt och jag visste att min klocka skulle ringa vid halv tre.

Det kändes som om jag just somnat när klockan ringde. Himlen var slätgrå, med ett tjockt molnsjok vid horisonten. Insåg att det var alldeles för tidigt på säsongen att vänta in solen vid Rotsidan. Solen steg bakom skogen. Gick igårkväll baki skogen och även upp. Det hade jag inte riktigt räknat med.

 Det blev en lång väntan på solen strålar. Så änligen, klockan var nu över fyra innan strålarna orkade lysa ovanför tiopparna.

Skvalpuddens naturreservat

Ett av mina tänkta utflyktsmål under min semester var Norrfällsviken. Jag har hört talas mycket om detta område, men aldrig varit dit. Mest känt är det kanske för fiskelägret och fin camping. På udden ligger Skvalpuddens naturreservat. Ett spännande område med varierande natur. Naturen i Norrfällsviken är karg och präglad av berg och stora klapperfält. Vegetationen består till största delen av lavar och martallar, men jag hittade också en liten tjärn eller kanske man säger damm med vita näckrosor.
Det var eftermiddag, molnen hopade sig men solen sken starkt emellanåt. Det blir definitivt flera besök till reservatet, gärna i kvällsljus.

Det var inte någon större trängsel efter den blåmarkerade leden ut till yttersta udden, bara några enstaka vandrare.

Jag läser på länsstyrelsens hemsida: "De röda granitklipporna ger området en speciell färgprakt. Denna nordingrågranit som är en så kallad rapakivigranit är typisk för Höga Kusten, men sällsynt i övriga Sverige. Den morän som inlandsisen en gång lämnade efter sig har bearbetats av havet. Stenar och block har rullats och slipats mot varandra och samlats i karakteristiska vallar och terrasser. Än idag fortsätter processen. Genom landhöjningen (8,5 mm/år) växer fälten upp ur havet. Kartlaven som bekläder stenarna ger fälten en vacker gul färgton. Den så kallade Bådamalen är ett av länets mäktigaste klapperfält".

 

Det fanns så många vindpinade träd som rätade på sig, anpassade sig efter marken. Blir fler vackra träd då ljuset är mer gynnsamt. Förstår inte var de får kraften från, där de växer mitt i all sten.

 Jag har sett så vackra bilder på sileshår, en blomma jag aldrig sett tidigare. Helt plötsligt var det alldeles rött och vid närmare granskning såg jag dem för första gången. De var inte lätta att få till det på bild, jag låg ner och hängde över en klippa ner mot ett vattenhål. Dessa blommor behöver tränas på. jag är glad att jag fann dem.

På vägen tillbak gick jag förbi den lilla tjärnen. Klockan var nu runt 19:00 och det mjuka ljuset silade genom talltopparna. Tjärnen var full av vita näckrosor, knappt utslagna. så vackert.

Ja så var det några bilder från fiskeläget. Hade planerat att äta mat där innan jag for vidare, men nu var det ju fredagskväll och kön var lång. Blev en fika med sista mackan istället.

Morgon vid Hustjärna

SMHI hade rätt i går kväll. Vädret stabiliserade sig efter regnet och det klarnade upp. Solen går idag upp 03:08.  Klockan ringde halv två, tänk att det alltid är så motbjudande att kliva upp och så är det så skönt när jag äntligen är i skogen.
Idag satsade jag på att krypa ihop inne i riset vid en liten tjärn. Jag vet att älgarna ofta söker sig dit för att dricka. Kallt, bara 5 grader. Högsommar?? Vinterkläderna åkte på. Det blåste hårt, men som tur var hade jag lä för vinden och vad jag tror perfekt vindriktning.
Det kändes väl inte alltför spännande att sitta bakom en risig gran och spana, tiden gick och det fanns få objekt att rikta kameran mot, där jag satt.
Dimslöjorna dansade fram över vattnet, gäddorna slog mellan varven. Himlen ändrade ton från blågrå till rosagrå

Uppgiven över brist på drickande älgar testade jag multifunktionen i kameran som jag inte är så hemma på. Finns mycket att träna på.

Himlen sprakade till. Enstaka moln lystes upp av den uppåtgående solen.

 I kanten av tjärnen växte hundloka och kråkklöver. Med telet försökte jag hitta skärpan mot den dimmiga bakgrunden.

Idag var det dåligt med vilt. Det enda förutom gäddorna som slog, ett tranpar som skrek såg jag en. sångsvanfamilj.  Väl ute i skogen är det välgörande för själen att sitta ner och andas in natten som övergår i morgon. Semestern har just börjat och många nätter finns kvar.

Stockholmsgata

I går for Bosse och till området med en mängd naturreservat på gränsen mellan Västerbotten och Västernorrland. Vi valde att besöka Stockholmsgata. jag har varit där några gånger tidigare, men då bara kommit till Uvtjärn, av olika anledningar.

Vädret var gynnsamt. grå himmel med trendens till moln och ett hyggligt ljus. En fin vandring, fantastiskt att se den gamla isälvskanjonen. Vidunderlig utsikt från utsiktsplatsen.

Visar några få bilder från reservatet. Om ni är intresserade så finns det fler bilder och en längre berättelse om naturreservatet.
http://naturreservatovik.blogspot.se/2013/01/stockholmsgata.html

Nattlig tur till Södra gardfjället

I helgen blev det en snabb tur till Dikanäs. Jag for upp till Dikanäs för att ta reda på min nya båt som jag köpt av en gammal fiskarkompis. Jag hade trimmern med mig upp, anade att gräset stod halvmeterhögt,. om det nu räckte. Det blev tre timmar med trimmern på fredagskvällen..

Jag hade tä'nkt att göra en nattlig fjälltur om helgen, om vädret ville. Gjorde en korrt tur upp till Borkan för att reka var solen gick upp och ner. Insåg att jag sannolikt skulle vara ganska trött efter en natt på fjället och valde kortare resväg. Jag valde att gå upp mot Södra Gardfjället med topp 1061 som mål. Ca 4-5 km och från början en hyfsad stigning.
Stigen gick genom tät vegetation av ormbunkar, meterhög tolta etc, innan fjällbjörken tog över och kalfjället öppnade sig.

Jag började vandra vid 22:00 tiden. Solen var fortfarande uppe, men gömde sig bakom fjället. Vädret var vackert med klar himmel,  den nattliga himlen blev ganska snart slätstruken.
Ingen människa så ögat nådde, var väl heller inte att vänta. Sällskapet jag hade var några ljungpipare som bevakade mina steg.

4-5 kilometer låter inte långt, men fjällmiljön innebär ju inte bara sköna hedar utan en del myrdrag och videbälten. Nådde höjden så att jag såg ner över Matsdal vid ettsnåret. Gott med fika och samtidigt ha kontroll över ljusetner mot Matsdal.

Efter att ha fikat gick jag vidare mot 1061. Visste att jag skulle ha kontroll över alla riktningar, mot Girifjället, mot Dikanäs och mot Matsdal.
Att sitta alldeles ensam i tystnaden och låta tankarna komma och gå, bara flyta med och njuta av den underbart vackra naturen och känna tacksamhet över att livet och mina ben ännu en gång hjälpt mig till en fantastisk natur upplevelse.
Medan jag väntade på ljuset inventerade jag floran. Synnerligen bra växt år. Jag fann alla för mig kända fjällväxter, förutom gentianan som jag särskilt önskade hitta. Jag  hittade inte alla uppe på höjden, utan inräknat kilometerna från starten.

 Jag var på väg att ge upp när det plötsligt blev en ändring i himlens struktur. Solen gick upp strax efter två och först efter tre när molnen visade sig.

Vid fyra snåret började dra mig hemåt. Jag tänkte att det var ju nedför, att det skulle gå fort hem. Jag glömde bort att kroppen och hjärnan var trött och att det var lika mycket videsnår på vägen hem.

Vid femtiden värmde solen gott och med den vaknade åter myggen.

Jag var nere vid bilen klockan sex. Trött, men nöjd efter en fin natt på fjället. Konstatera att det inte är enkelt att fota dessa mjuka fjäll, utan dramatiska konturer och utan större möjlighet till förgrund.