Ulvön

Jag som aldrig brukar vinna och så hade jag sådan tur att lotten var min. En helg på Ulvöhotell för 2 personer är inte fy skam.
I går lördag tog vi förmiddagsbåten till Ulvön, via Trysunda. Vattnet var lugnt och solen glittrade i vattnet, trots att SMHI deklarerade att regnet skvalade ner och tursamt hade de fel. Båtresan tog nära två timmar och vi kom lagom till hotelletför  lunch.  Efter en ganska enkel men god lunch hyrde vi cyklar. Norra Ulvön är ganska stor och för att hinna någon bit är cykeln perfekt. Målet var Sandviken, ett gammalt fiskeläger och norra Ulvöns naturreservat på vägen dit.

Naturreservatet som till stor del besår av myrdrag och skog. Reservatet utgörs av fyra mindre myrar, Stormyran, Hällmyran, Gruvmyran och Snotterbärsmyran. Framför allt Stormyran har en artrik och intressant flora. Regnet hände över oss, det droppade, men inte så mycket att vi drog fram regnkläderna. Varm fuktig luft innebär mygg i massor Att fota med mygg i öron och ögon är ingen hitt, vi  for ganska snart vidare mot Sandviken. Himlen var alldeles grå, inte tillstymmelse till ljus. Det blir nytt besök till myren, då med stövlar och mera antimyggvänliga kläder.

 Sandvikens fiskeläge, ett charmigt gammalt fiskeläge från 1600-talet som ligger på Ulvöns absoluta norrspets. Grånande fiskestugor som ligger vid en lång vit sandstrand. Vågor som slår mot stranden och klippor att ströva på.

Vandrade runt de vackra gamla husen och cyklade sedan tillbaka mot Ulvöhamn. På vägen stannade vi i Sörbyn vid en liten tjärn. Vacker spegling och en ensam sakta glidande svan. Luften var fuktig, i korta perioder fanns där ett fint droppande regn..

Det var skönt att komma in, duscha och äta en fantastisk god middag. Jag hade tänkt mig en fin kväll ute med kameran, men den gråsläta himlen och regnet gjorde att det blev en innekväll. Utsikten från balkongen var det inget fel på så länge dimman tillät oss att se.


Morgonen kom med total dimma. Tog kameran och gick ut i dimman. Varmt och fuktigt. Det tog inte så lång stund för dimman att lätta.

Nu är jag inte mycket för internationell hotellfrukost, men de fanns de som var mer än nöjd över frukostbordets innehåll. Utcheckning var redan vid 11:00. Gick en kortare tur upp på berget bakom hotellet. Dimman hade nu lättat.

Efter utcheckning gick vi upp på Lotsberget. Dimman hade nu lättat och himlen var ljus. Fanns ingen direkt linje mellan himmel och horisont.
Hittade en gammal skylt som fanns fast i berget från lotsstugans byggnad. ganska precis 100 gammal. Det blev några timmar i skogen och i hamnen innan besöket avslutades med sopplunch på hotellet.

 Efter en fantastiskt lyxig helg med god mat och ett bra boende, ett alldeles lagom väder tog vi båten till Köpmanholmen. Lite större båt än den på bilden!!!!

Hemsjön

Enligt SMHI gick solen upp här i Husum  03:06 i morse. Jag längtade ut till skogen till någon liten tjärn. Funderade på Ögeltjärn, men tyckte det var nog så långt att åka dit tidigt om morgonen. Bestämde mig för att åka till Hemsjön, en liten sjö på jaktområdet, som jag bara passerat på vägen till ett av älgpassen. Jag hade ingen riktig aning om hur vattenlinjen såg ut runt sjön.
Jag försökte vila några timmar på lördagskväll, somnade från friidrotten. Klockan halv två ringde klockan, det kändes skumt då jag tittade ut. Trots  vad jag tyckte var tidigt, var jag ändå för sent ute. Klockan var halv tre då jag var på plats vid sjön. Dimman låg tät i bortre ändan av sjön, men där jag var, fanns inte antydan till dimma. Skiftningen på himlen var minimal.
Från början var det alldeles tyst, det enda som hördes var duvornas kuttrande. Ett lågt skönt ljud.

 För att fånga dimman var jag tvungen att använda mitt 500 mm. Färgerna var svåra att få till i Lightroom. Mitt i den orangea himlen dök det upp en blå¨röd molnbank. Jag har trixat en del för att uppnå hur det såg ut. 

                                          

Det här är väl inte en bild jag är direkt stolt över, med känslan finns där. Tystnaden, den orangea himlen och den ensamma lommen. Jag spelade min telefonsignal gång på gång, utan någon större reaktion.

Det var blött, ordentligt gungigt att gå efter tjärn eller sjökanten. jag är glad jag valde höga stövlar. Blöt blev jag ändå, knäskydden räddade en del men det var så pass blött att det sipprade skönt ner i stövlarna när jag stod på knä.

Träffade på "Helge", en kompis till Bengan och Bodil. Helge för att hans mamma spindel tyckte han var kraftfull som Helge älg. Utförde en lång dans innan han gick in i sin vila i solens morgonljus och det svaga kluckandet från vattnet.

En liten fjäder låg och flöt i den gungande strandkanten. Skärpa, ja det var inte enkelt. Vätan om knäna blev inte direkt mindre, kan jag tala om där jag låg på den gungande myrkanten.

Speglingarna var det ont om, då den tidiga morgonen förde med sig en del vind. Det fanns dock en del vikar där det läade.

Fikade vid halv fem, förstod inte varför ett antal måsar kretsade ilsket runt mig. Lyfte blicken som hitintills hade varit i strandkanten, fanns ett rede med ägg några meter från min fikaplats.
När jag satt och fikade kom fem svarta fåglar, inte sothönor, inget vitt i huvudet. Om jag inte visste bättre, skulle jag tro det var sjöorrar, men finns de verkligen här? Svärta, men de lär ha något vitt på vingarna.

I dunklet på myren fanns hon där. Hjortronblomman. Det är också en speciell känsla för den första hjortron blomman. Finns nu inget annat än att hoppas slagregn, frost och torka uteblir.

Återvände hem vid kvart över fem. Jag hade en fantastisk morgon. Kanske inte så många "bildklipp", men känslan i magen och hjärtat värmer ännu.

Bonus

Vädret har varit ljuvligt de senaste dagarna och inte att förglömma kvällarna. Väntade in sen timme och for upp mot Lakamark. Syftet var att se om det fanns någon älg på hyggena, någon vacker spegling på sjön och eventuellt något blomster.
Blir det lika mycket blåbär som det är blom, ja då blir det ett bra blåbärs år. Riset dignar av blommor.

Himlen var molnfri, det blev aldrig det dä'r riktigt fina ljuset och heller inte de speglingar jag letade. Det blåste upp och det lugna vattnet krusades och jag gav upp speglingarna.

När jag gick tillbaka rullade månen upp lågt över hygget. För att komma bättre till gick jag upp på skogshygget  ca 100 meter. Månen var stor och grann. Just som jag skulle föreviga månen såg jag fjolingen ca 80 meter från mig. Han eller hon bara stod där och blängde med rest ragg. Det blev ingen måne och inte vågade jag förflytta mig i en bättre position. Tog ca tio bilder, alla i samma posé. Han rörde sig inte en cm, bara stod helt still och stirrade.  Fjolingar kan ju bete sig lite underligt. Undrar om han trodde det var mamma som kommit tillbaka. Fick några fina timmar i skogen och stunden på hygget var bara en stor bonus.

"Aggis"

Varmt i luften och blå himmel var det igår kväll. Väntade in det mjukare ljuset innan jag for ut till Aggön, eller "Aggis", som vi säger.

Min plan var att gå runt halvön. Vattnet var lägre än någonsin, tänkte att det måste gå att gå runt hela ön på klipporna. I normala fall måste man gå högre upp i skogen för att komma runt. Startade med att titta till vår lilla stuga. Solen sken fortfarande vid stugan, men mycket snart drog skyar och lite moln över.
Det gick verkligen att komma runt, med en hel del hoppande och hasande rörelser. Lågvattnet visade mig klippor och stenar jag aldrig sett, eller kunnat sitta på.
Ljuset blev aldrig vad jag drömde om, men det var en fantastisk kväll. Ännu fanns inga tecken till växtlighet, men med några dagars ytterligare värme kommer det gröna  att frodas mellan stenarna.