Nattlig tur till Södra gardfjället

I helgen blev det en snabb tur till Dikanäs. Jag for upp till Dikanäs för att ta reda på min nya båt som jag köpt av en gammal fiskarkompis. Jag hade trimmern med mig upp, anade att gräset stod halvmeterhögt,. om det nu räckte. Det blev tre timmar med trimmern på fredagskvällen..

Jag hade tä'nkt att göra en nattlig fjälltur om helgen, om vädret ville. Gjorde en korrt tur upp till Borkan för att reka var solen gick upp och ner. Insåg att jag sannolikt skulle vara ganska trött efter en natt på fjället och valde kortare resväg. Jag valde att gå upp mot Södra Gardfjället med topp 1061 som mål. Ca 4-5 km och från början en hyfsad stigning.
Stigen gick genom tät vegetation av ormbunkar, meterhög tolta etc, innan fjällbjörken tog över och kalfjället öppnade sig.

Jag började vandra vid 22:00 tiden. Solen var fortfarande uppe, men gömde sig bakom fjället. Vädret var vackert med klar himmel,  den nattliga himlen blev ganska snart slätstruken.
Ingen människa så ögat nådde, var väl heller inte att vänta. Sällskapet jag hade var några ljungpipare som bevakade mina steg.

4-5 kilometer låter inte långt, men fjällmiljön innebär ju inte bara sköna hedar utan en del myrdrag och videbälten. Nådde höjden så att jag såg ner över Matsdal vid ettsnåret. Gott med fika och samtidigt ha kontroll över ljusetner mot Matsdal.

Efter att ha fikat gick jag vidare mot 1061. Visste att jag skulle ha kontroll över alla riktningar, mot Girifjället, mot Dikanäs och mot Matsdal.
Att sitta alldeles ensam i tystnaden och låta tankarna komma och gå, bara flyta med och njuta av den underbart vackra naturen och känna tacksamhet över att livet och mina ben ännu en gång hjälpt mig till en fantastisk natur upplevelse.
Medan jag väntade på ljuset inventerade jag floran. Synnerligen bra växt år. Jag fann alla för mig kända fjällväxter, förutom gentianan som jag särskilt önskade hitta. Jag  hittade inte alla uppe på höjden, utan inräknat kilometerna från starten.

 Jag var på väg att ge upp när det plötsligt blev en ändring i himlens struktur. Solen gick upp strax efter två och först efter tre när molnen visade sig.

Vid fyra snåret började dra mig hemåt. Jag tänkte att det var ju nedför, att det skulle gå fort hem. Jag glömde bort att kroppen och hjärnan var trött och att det var lika mycket videsnår på vägen hem.

Vid femtiden värmde solen gott och med den vaknade åter myggen.

Jag var nere vid bilen klockan sex. Trött, men nöjd efter en fin natt på fjället. Konstatera att det inte är enkelt att fota dessa mjuka fjäll, utan dramatiska konturer och utan större möjlighet till förgrund.

Fem dagar i Mullsjö

Mullsjö har varit ett okänt  område för mig, i och för sig inte speciellt konstigt eftersom jag inte alls är särskilt känd på södra Sverige.
Anders Geidemark tillhör  är en av min stora favoriter vad gäller naturfoto, både vad som gäller bilduttryck och  person. Jag kunde inte motstå frestelsen att söka en av hans kurser på Mullsjö folkhögskola, plötsligt hade jag en plats, ja då var det ju bara åka de många milen till södern. Tursamt nog är jag van med långkörning, för många mil blev det.

På vägen söder ut förändras naturen och att naturen är annorlunda i Mullsjö visade mina fem dagar i Mullsjö.

Att bo på folkhögskola får mig att minnas känsla av grundskolan. Bestämda tider, men dock idag med frivillighet under ansvar. Det är alltid spännande att lära känna nya människor och särskilt nyfikna och inspirerande  människor med stort fotointresse.

Måndag eftermiddag startade med inspirerande lupin fotografering, med för och bakgrundsoskärpa i fokus. En utmaning att fotografera dessa för mig vackra, men lite förhatliga lupiner.Lupinen är ju egentligen vacker med sina olika färger och en blandning kan ju bli en riktig färgprakt.

Tisdag morgon startade med tidig uppgång för ett fotobesök vid Linghamnsbackar. En vacker böljande, mycket stor kohage med backar, stora enar, vackra träd och ängsflora. Inte att förglömma kossor och för några av oss en ilsken tjur.

Runt Mullsjön är det ca km, varav 2/3 går genom vacker natur, resten är villaområde, och vilka villor!! Varje dag blev det en runda och jag lärde känna skogen och de änder som fanns efter stranden. Två gräsänder med tillsammans fyra ungar. Helt orädd, var så nära så de nästan trampade på mina fötter. På tredje dagen morgon fanns alla fyra ungarna, på kvällen var honorna ensam, inte en enda unge fanns kvar.

På kvällen blev det en tur till Ryfors bruk. En spännande historia om bruket som går ut på att de var först med allt, elektricitet, kägelbana, golfbana. etc. Där måste de ha funnits gott om kosing. Det finns många olika  bevarade byggnader.Nedan ser ni kägelbanan och en bild från smedjan där ett gäng smed studerande var i full gång.

Onsdag  regnade det mest hela dagen. Inspirationen att gå ut med kameran var inte särskilt stor. Senare på kvällen gick jag en tur runt sjön. Efter sjöstranden träffade jag på en en mängd fiskande ungdomar. Det var visst fisketävling. Kanske var det denna lilla kille som vann?¨

 

Torsdag morgon blev det en tidig morgon till Ryfors Gammelskog, ett litet naturreservat som är känd för gammal skog, vilket tydligen är ganska ovanligt i södra Sverige. De gamla trädstammarna reser sig som pelare mot himlen och känslan av trollskog är stark. Den här bilden är mycket jag i skogen. Jag känner mig väldigt liten och ödmjuk, men jag känner mig trygg och aldrig ensam.

Kvällen tillbringade vi vid "Fiskdammarna". En natur jag aldrig upplevt. Strutbräken en ny växt för mig och så stor och kraftig. En spännande stig att följa.Jag behöver lång tid för att se bilder i detta virrvarr av bräken, surhål, gamla träd och grenar. Det var inte så lätt att få en bild på de simmande ungarna i de brokiga dammarna. Det fanns några kullar med gräsänder och krickungar.

Ganska trött packade jag ihop mina pinaler och vände bilen norrut tidigt lördagsmorgon. Valde vägen efter Vättern, vackert med dimman och solstrålarna som trängde genom. Nöjd att komma hem efter en trevlig, lärande och givande vecka.

Bumyrsjön

Det går inte ihop att arbeta 07:30-16:00 och samtidigt vara i skogen om nätterna. Måste vara åldern som gör att det inte fungerar. Förr i välden, i unga år åkte jag med förlossningsskjutsar många nätter och trots ca 40 mil skumpande bak i en bårbil var jag lika pigg och alert klockan 08:00 när mottagningens dörr skulle öppnas. Det är en svunnen tid. Nu behövs sömn.
Min målsättning är att en gång/vecka göra en nattlig utflykt. Första gången kändes det lite kymigt att dra iväg ensam mitt i natten ut i skogen. I natt var det bara skönt att slinka in i den mörka skogen. På vägen höll jag på att krocka med en oxe som varit och druckit vatten. Ställde sig endast ca 5-10 meter fån vägen och lät sig villigt fotograferas.

Solen gick upp 02:32 och klockan ringde strax efter tolv. Jag hade planer på att fara till Bumyrsjön, ca 30 minuters gångväg från  närmaste väg. Skogen var skum, den välkända stigen kändes överväxt. Genom skogens dunkel, över dimmig myr. Väl framme vid sjön färgades sjön av den färggranna himlen. Solnedgångens efterspel fanns fortfarande kvar. Bråttom fick jag att mig över bäcken, inte helt enkelt, men över kom jag.
Himlen skiftade snabbt färg från den mer intensivt brinnande till svagt rosa, innan den grå dimman tog över helt.

Området mellan skog och vetten var tämligen blöt och gungande. Jag var redan rejält blöt av den våta grönskan, att lägga sig ner på myren lockade inte. Det var mer än en timme innan solen skulle visa sig. 8 grader varmt och kalldimma gjorde fingrarna kalla och kaffet värme gott. Var så långt ut på myrkanten jag vågade gå, näckrosorna är på gång att slå ut.

Kallan tycks enligt floran vara vanlig, men för mig är den helt ny växande vilt.

Hjortronblomman har tagit ihop. Ser ut att bli ett bra hjortronår.

Plötsligt, en timme efter utsatt soluppgång, kom solen.

Ju högre solen steg ju mindre gyllene ljus. Dimman kom och gick.

Halv sex packade jag ihop och gick mot bilen. Den fuktiga myren och de många spindelnäten glänste och glittrade i den varm solen. .

En fantastiskt fin natt och morgon. Såg inga fåglar,. inga andra djur än älgen. Hörde ljudet av några tranor. Skogen var tyst och lugn.