Hemsjön

Enligt SMHI gick solen upp här i Husum  03:06 i morse. Jag längtade ut till skogen till någon liten tjärn. Funderade på Ögeltjärn, men tyckte det var nog så långt att åka dit tidigt om morgonen. Bestämde mig för att åka till Hemsjön, en liten sjö på jaktområdet, som jag bara passerat på vägen till ett av älgpassen. Jag hade ingen riktig aning om hur vattenlinjen såg ut runt sjön.
Jag försökte vila några timmar på lördagskväll, somnade från friidrotten. Klockan halv två ringde klockan, det kändes skumt då jag tittade ut. Trots  vad jag tyckte var tidigt, var jag ändå för sent ute. Klockan var halv tre då jag var på plats vid sjön. Dimman låg tät i bortre ändan av sjön, men där jag var, fanns inte antydan till dimma. Skiftningen på himlen var minimal.
Från början var det alldeles tyst, det enda som hördes var duvornas kuttrande. Ett lågt skönt ljud.

 För att fånga dimman var jag tvungen att använda mitt 500 mm. Färgerna var svåra att få till i Lightroom. Mitt i den orangea himlen dök det upp en blå¨röd molnbank. Jag har trixat en del för att uppnå hur det såg ut. 

                                          

Det här är väl inte en bild jag är direkt stolt över, med känslan finns där. Tystnaden, den orangea himlen och den ensamma lommen. Jag spelade min telefonsignal gång på gång, utan någon större reaktion.

Det var blött, ordentligt gungigt att gå efter tjärn eller sjökanten. jag är glad jag valde höga stövlar. Blöt blev jag ändå, knäskydden räddade en del men det var så pass blött att det sipprade skönt ner i stövlarna när jag stod på knä.

Träffade på "Helge", en kompis till Bengan och Bodil. Helge för att hans mamma spindel tyckte han var kraftfull som Helge älg. Utförde en lång dans innan han gick in i sin vila i solens morgonljus och det svaga kluckandet från vattnet.

En liten fjäder låg och flöt i den gungande strandkanten. Skärpa, ja det var inte enkelt. Vätan om knäna blev inte direkt mindre, kan jag tala om där jag låg på den gungande myrkanten.

Speglingarna var det ont om, då den tidiga morgonen förde med sig en del vind. Det fanns dock en del vikar där det läade.

Fikade vid halv fem, förstod inte varför ett antal måsar kretsade ilsket runt mig. Lyfte blicken som hitintills hade varit i strandkanten, fanns ett rede med ägg några meter från min fikaplats.
När jag satt och fikade kom fem svarta fåglar, inte sothönor, inget vitt i huvudet. Om jag inte visste bättre, skulle jag tro det var sjöorrar, men finns de verkligen här? Svärta, men de lär ha något vitt på vingarna.

I dunklet på myren fanns hon där. Hjortronblomman. Det är också en speciell känsla för den första hjortron blomman. Finns nu inget annat än att hoppas slagregn, frost och torka uteblir.

Återvände hem vid kvart över fem. Jag hade en fantastisk morgon. Kanske inte så många "bildklipp", men känslan i magen och hjärtat värmer ännu.