Hela varma sommaren passerade utan någon fjälltur. Längtan efter fjället var stor och tidigt bestämde jag mig för en tur norröver. Målet för vandringen varierade under tid, men slutligen blev det start i Nikkaluokta. Min första fjällvandring var i tidig ålder i Sarek. Lätt skrämda för fjällvandring återvände min vän Pia och jag till Nikkaluokta för en vandring utan killar. Det var just den här turen vi gick.
1978 var jag stugvärd i Kaitum och sedan dess har jag aldrig varit där. Det var med en skön känsla i magen jag startade. Kom ju ihåg hur fantastiskt vackert det var i Kaitum.
Nikkaluokta-Kebnekaise
Kom till Nikkaluokta om lördagsförmiddag. Över 20 grader varmt och jag som lämnade kortbyxorna hemma. Färgerna var denna första dag inte så kraftigt lysande, kanske sommarens värme gjort sitt för träden. Jag hann gott och väl med båten över Ladtjojaure. Vattennivån var låg, blev till att byta båt till en mindre, halvvägs.
Hur många gånger har jag inte sagt, nu är det sista gången jag går denna sträcka. Ren transportsträcka in i fjällvärlden. Nu gick jag den igen och det kändes helt okay. Kanske en viktig sträcka för att komma ner i varv och få fjällfeeling.
Hur många gånger har jag inte sagt, nu är det sista gången jag går denna sträcka. Ren transportsträcka in i fjällvärlden. Nu gick jag den igen och det kändes helt okay. Kanske en viktig sträcka för att komma ner i varv och få fjällfeeling.
Hoppades på norrsken om kvällen, men det blev bara ett svagt grönt ljus. Nu orkade jag inte vänta allt för många timmar och dessutom måste man ta hänsyn till rumskamrater.
Start i Nikkaluokta
Sydtoppen
Ladtjojaure
Ladtjojaure
Ladtjojaure
Ladtjojaure
Tarfalajokken
TUolpagorni
Kebnekaise - Singi
Ännu en varm dag, solen gassade från en klar himmel. Hade en relativt tung ryggsäck. Trodde jag hade 17 kg inklusive stativ men det visade sig att 17 kg var utan både stativ och kamera. Att vandra och fotografera hänger inte alltid ihop. Ibland räcker energin bara till att ta sig fram och njuta av omgivningen och är himlen klarblå, gör det inte mer enkelt. Likaså är det en kraftansträngning att klä på sig om kvällen och ge sig ut med kamera för att fånga kvällens och nattens ljus. Helst vill jag bara sitta inne i spisvärmen och må gott och låta kroppen vila.
Fin vandring i Ladtjovagge. Sköna färger i bergens växtlighet som bildar linjer och mönster och som gör marken och omgivningen så levande.
Rip och blåbärsriset lyste rött och blev till fint ögongodis och fina förgrunder.
Fin vandring i Ladtjovagge. Sköna färger i bergens växtlighet som bildar linjer och mönster och som gör marken och omgivningen så levande.
Rip och blåbärsriset lyste rött och blev till fint ögongodis och fina förgrunder.
Toulpagorni
Virranvarre i bakgrunden
Singivagge
Ladtjovagge
Lappljung
Rip och blåbärens blad
Singi om kvällen
Det var en stor skön känsla att lämna Singi och gå söderut mot Kaitum. Topparnas siluetter kändes igen och framför allt var det fantastiskt att vända sig om. Kedjan av berg låg som ett pärlband från Ladtjovagge och norröver. Hyggligt varmt om än lite blåsigt, men med vinden i ryggen och vyerna kändes allt enkelt.
Minnena ramlade över mig och plötsligt var jag 17/18 år igen. En lätt vandring på 14 km. Hur många stenar jag trampade på under turen vete gudarna för stenrik måste jag kalla den upptrampade stigen.
Det var en fantastisk känsla att nå målet och ha Kaitumjaure för mina fötter. Euforisk är nog det närmaste ord jag kan komma.
Singi-Kaitum
Det var en stor skön känsla att lämna Singi och gå söderut mot Kaitum. Topparnas siluetter kändes igen och framför allt var det fantastiskt att vända sig om. Kedjan av berg låg som ett pärlband från Ladtjovagge och norröver. Hyggligt varmt om än lite blåsigt, men med vinden i ryggen och vyerna kändes allt enkelt.
Minnena ramlade över mig och plötsligt var jag 17/18 år igen. En lätt vandring på 14 km. Hur många stenar jag trampade på under turen vete gudarna för stenrik måste jag kalla den upptrampade stigen.
Det var en fantastisk känsla att nå målet och ha Kaitumjaure för mina fötter. Euforisk är nog det närmaste ord jag kan komma.
S
Mot Kaitum
Mot Kouppervagge och Sälka
Sälkavagge
Kaitumjaure i fjärran
Båge över Kaitumjaure
Kaitum
Jag hade tidigt bestämt mig för att stanna en dag extra i Kaitum. Kändes som ett bra beslut när himlen var regntung. Fint väder att utforska Sälkajokken och omgivningarna runt sjön. Trevlig jokk med vackra skivade klippor. Nu blev det inte så många bilder då himlen snabbt sprack upp och ljuset blev stickande. Hoppades träffa på älgfamiljen, men denna morgon var de på annat håll.
Efter en stadig grötlunch gick jag upp på Sanarchocka 1560. Regnet och molnen gick lågt runt mig, men jag gick torr. Från början var marken som brukligt mjuk och färgad, ju högre upp jag kom ju mer sten blev det. Längre upp var det bara sten men ändå hyfsat vänligt att gå uppför. Nerför blir ju alltid mer jobbigt. Kom aldrig ända upp, kanske 30 meter kvar. Molnen kom och gick och det blev heltätt. Det blev många bilder från berget, skiftningarna med färger, suggor och moln fascinerar mig.
Sälkajokka
Sälkajokka
Sälkajokk
Sälkajokka mot Livamtjokka och Kaitumjaure
Sälkatjokka
Från Sanarchokka mot Singi
Från Sanarchokka, Sälkavagge
In mot området runt Singitjokka och Kouppervagge
In mot området runt Singitjokka och Kouppervagge
Mot Liddobakti
Kaitumjaure
Sälkavagge
Sälkavagge
Sälkavagge
Livamchokka med Kaitumstugorna
Mot Tesuajaure
Kaitum- Teusajaure
I Kaitum skulle jag gärna tillbringa mycket mer tid. Att tälta nere vid sjön, att i tidig otta ligga och vänta in familjen. Se ljuset spela och höra ljudet från forsen.
Vid sex om morgonen var jag ut för att spana efter älgfamiljen. Fem älgar var på plats. Två större tjurar skrämde jag iväg. De övriga var vaksamma, reste ragg men betade lugnt. Det var jag som blev tvungen att lämna dem. Så fint möte i en helt underbar miljö.
Som det var nu hade jag inget annat val än att gå vidare mot Teusajaure. En vandring på bara 9 kilometer. Skönt att det inte var längre. Min strejkande rygg bråkade extra denna morgon, sannolikt över gårdagens nedfart från toppen av Sanarchokka. Blev ändå en skön avslappnade vandring med lång tupplur vid lunchen.
Stugorna i morgonljuset
Från forna tider
En sista vy innan jag vänder ryggen till Kaitum
Kaitumjokka
Ljuvlig fjällhed
Teusajaure
Fallet vid Teusastugan
Teusajaure om kvällen
Försök att hitta det gröna ljuset
Teusajaure - Vakkotavare
16 kilometers vandring. Lite skrämd av en beskriven nedfart mot Vakkotavare valde jag att ta den tidigaste båten över sjön. Lite blåsig dag tacksamt från norr. Första gången jag funderade på att ta på mig mina yllemammeluckor.
En lättgången sträcka med böljande fjällhed.
Fin lunchplats
Tuvull
Akka
Med utsikt in i Sarekmassivet
Sarekmassivet
Uppåtstigande
Forsen vid stugan i Vakkotavare
Vakkotare- Saltoluokta
Lämnade Vakkotavare efter en fin morgon vid Suorvajaure. Akka visade sig från sin allra bästa sida.
Mitt extradygn bestämde jag mig för att tillbringa i Saltoluokta. Senaste besöket var på slutet av 70-talet. Fint att återse den gamla fjällstationen med 100 årig ana. Mycket skön och genuin stämning. Härligt att avsluta med dusch, byte till rena kläder och en god middag.Här gjorde jag turens stora tabbe. Många kvällar var jag upp och spanade efter norrsken med dåligt resultat. Denna kväll sov jag gott när skenet sprakade som bäst.
Akka tidig morgon
Akka
Akka i fjärran
Akka
Mot Storforsen
Vid Storforsen
Mot Saltolukta
Området mot Sitojaure bakom stationen
Suorvajaure
Suorvajaure
Får representera alla nya möten
När jag summerar min vecka kan jag inte annat säga att jag är hög. Hög av alla vackra vyer, hög på att min rygg och kropp höll och forslade runt mig i den undersköna naturen. Hög på alla nya möten. Så många trevliga människor från hela världen. Fascineras och inspireras av alla ensamvandrande kvinnor i olika åldrar. Återigen är jag så tacksam över min vecka som ensamvandrare. Ensam till egna tankar, egen njutning under dagen. Om kvällen möts vi vid stugan, en fin otvungen gemenskap.
Redan när jag klev av tåget hemma i Örnsköldsvik fanns planen om en btydligt längre vandring nästa år, om kroppen vill.
Mycket fina bilder, som borde visas hos några föreningsträffar eller i en större lokal. Bilderna på vågorna från båten skulle bli en bra kollektion. Jag brukar ibland tycka att bilder från dylika platser blir lika varandra från vyer, men du har blandat i färger och ljus, så jag blir glad att se den varationen, plus älgar. / Tommy Sjölund Ps syrran har en TV på salongen som jag satte ihop ett bildspel som rullade, runt, kanske en plats att visa upp dina fina bilder, bara en ide. Ds
SvaraRaderaHej Brita,
SvaraRaderaBilderna är verkligen fina. Du har fångat närvaron i dina bilder så bra. Man upplever att man verkligen är med dig där. Ha en fin höst. Kram/Hilpi
Hallo Brita
SvaraRaderasehr schöner Post, mit super Bildern, eine unglaublich schöne Landschaft..
Grüsse Frank
This water is incredible looking! I don't think that I have ever seen such crystal clear water before. Thanks for the share, have a fantastic rest of your day. Keep up the posts.
SvaraRaderaWorld of Animals
Hej Brita, tack för att jag fick "följa med" dej på din vandring. Vilka härliga bilder och vilken längtan den utlöste efter en egen fjälltur, gärna i dina fotspår. Hälsningar Anne-Lise
SvaraRadera