söndag 1 september 2019

Sommarens fjälltur 2019



Årets sommar fjällvandring är över. Jag kommer att fylla på bilder och text eftersom. Så många bilder att rensa.

Det här blogginlägget vill jag tillägna alla fantastiska människor jag mött, kvinnor som män. Extra mycket känner jag för er ensamvandrare, speciellt då alla ni kvinnor, unga och gamla som i par eller ensamma bär på tung ryggsäck, trotsar regnet och sätter upp era tält. Generellt är min upplevelse att antalet ensamvandrare har ökat de senare åren. Många jag frågat varför ni går ensam, blir svaret att "Jag hittade ingen att vandra med", men handen på hjärtat hur gärna vill vi kanske vandra ensam.

Under min tur har jag mött er fantastiska kvinnor med tunga/lättare ryggsäckar i sol, i regn men alltid lika glada och positiva. Flera av er kommer att finnas med mig i mina tankar. Anna, stugvärd i Nallo, en fantastisk person, kändes som vi träffats tidigare. Du lady från Seattle, 83 år gammal, ja du är verkligen en lady. Du ger hopp om fortsatta vandringar för mig många år till. Du berättade du var missnöjd med att du kände dig osäker i utförsbackarna vintertid på skidor. Du var avundsjuk på din kompis som var en fena på skidor, hon är bara 90 år. Kanske det finaste av allt, att träffa dig Tina, dig som jag träffat som litet barn.
Det knepiga är att vi inte har några namn på varandra, tänker på dig jag träffade i Vistas. Tack för alla tips om lättviktskläder. 15 kg med tältpackning är beundransvärt även om jag kanske skulle haft lite mer kläder med mig än vad du hade. Ni trevliga kvinnor från Karlstad jag kamperade ihop med i Tjäktja, skulle gärna velat haft mer tid mer er. NI unga tjejer som var ute på er första tur själva, unga entusiatiska och med mycket kunskaper och erfarenheter framför er. Känner igen mig själv i er då jag startade min fjäll karriär.
Jag kommer aldrig att glömma er familj från Manhattan. Lucia 7, Machello 5, som gick hela Kungsleden från Nikkaluokta till Abisko med sina föräldrar. Fantastiska "kids" som hade mycket spring i benen, fantastiska föräldrar som gjorde denna tur med sina barn.



Lördag den 31/8 Abiskojaure - Abisko

Startade tidigt. Skönt att ge sig iväg från all trängsel. Inte sovit många timmar i natt, huvudet kändes trött. Lätta 14 km att gå. Ryggan har minskat med några kilo, fanns inte många gram mat kvar. Några gamla linnen som hamnat i soporna.
Kilometrarna rann under fötterna. Fortfarande mycket folk på leden. När jag kom till Abisko upptäckte jag att jag kunde omboka tåget, hade 20 minuter på mig.
Svettig, hungrig mer eller mindre kastade jag mig på tåget och det kändes oerhört bra.
Efter att ha vaskat av mig hjälpligt på toan och ätit en bagette med kycklingsallad kunde jag börja summera.
Jag är mycket nöjd med min tur. Det har åter fungerat bra att gå ensam, träffat många fina människor som satt spår för framtiden. Jag nådde mitt mål, VISTAS_NALLO_TJÄKTJA och det var härligt väder över passet. Att det blev flera sträckor efter Kungsleden, ja så blev det och det finns ju positiva saker med det också. Lättgånget. Nu bodde jag i stugorna och där har jag inget val. 18,5 kg från början räckte gott och väl, tältet känns långt borta även om jag tidvis längtade efter en fristad.
Alla krämpor var som bortblåsta, knät fungerade fint, rygg och axel lika så. Jag skulle nog vandra för jämnan. 
Under turens gång planerade jag nästa års tur, men nu blir det med tält och en fjällkompis. Känner längtan efter att gå Unna Vistas, kanske Mårman men målet är Kuoppervagge upp till Tarfala. 
Känner stor lycka och respekt. Lycka att jag fått ytterligare 8 dagar på fjället, respekt för att orken förändras, men pannbenet är stadigt starkt.


Fortfarande sommargrönt

Abiskojaure

ABiskojokk/ABisko

Fredag den 30/8 Alesjaure - Abiskojaure


När jag startade och gick mot Alesjaure regnade det, när jag skulle lämna Alesjaure vräkte regnet ner. Lätt att välja båten för att slippa 6 km vandring i lera och vide. Ännu denna gång låg molnen lågt.
Resten av dagen lurade regnet bak i nacken. Till slut blev det oundvikligt att regnjackan måste på. Låga moln höjdpunkten som jag inte har bild på var två fiskande smålom i en av sjöarna.
Kvällen i Abiskojaure var klar. Var ute och letade smålomfamiljen jag såg när jag passerade senast. Nu var de borta. Kvällen var kall. Kändes som om det skulle kunna bli norrsken. Var upp några gånger under natten, kanske inte specifikt för att söka skenet utan för att grannen snarkade så in i glödheta. Blev inte många timmars sömn.




Från båten



Bakom Kieron

Abiskojaure

Fjälljuset i omgivningarna av Abiskojaure







Dimman drog in






Torsdag den 29/8 Tjäktja - Alesjaure



Turen mellan Tjäktja och Alesjaure och jag aldrig gjort tidigare sommartid sedan den gamla stugan i Alesjaure brann. I mina tankar är dalgången vid och kanske inte så givande fotografiskt. Värmen gör att färgerna lyser med sin frånvaro. Fick leta bland det gröna för att hitta hösten. Lättgånget, vädret inspirerade inte till att ligga och lata sig i någon sluttning, bara att gå på.
I stugan fann jag en skrift utgiven av "fjällklubben". En artiklarna var skriven av Bengt Raattamaa. Bengt var tillsyningsman för området under mina år som stugvärd i slutet av 70 och början av 80-talet. En tyst man jag kom att tycke mycket om. Kom ihåg då han skjutsade upp mig från Nikkaluokta till Vistas i mitten av februari. Det var kallt på kälken vill jag lova. Han var eller är skicklig med pennan, både i att skriva och skissa. Jag är lycklig ägare till en skiss. Hittade denna skiss på fjällripan i skriften från Fjällklubben.

Kvällen i Alesjaure var ljum. Himlen värme fjällsidorna.




Lämnar Tjäktastugan

Letar höstfärger





Alesjaure om kvällen mot Tjäktja





Skiss av Bengt Raattamaa









Onsdag den 28/8 Nallo - Tjäktja


Så kom äntligen målet för min tur. Gått Sielmavagge om vintern flera gånger vintertid de senaste åren. Det är säkert 25 år sedan jag gick här om sommaren. Enligt Claes Grundstens beskrivning är leden bedömd som svårighetsgrad 7-8. Blev uppskrämd av vandrare som gått över passet som berättade att stenfältet var underminerat och rasade under fötterna. Nu kom han visserligen från Tjäktja och det vette katten om jag skulle vilja gå ner för branterna med 17 kg på ryggen.
En fantastisk dag, blå himmel och fin sikt. Kan inte vara bättre, inget direkt fotoväder men här är upplevelsen viktigare.
Masade på i det varma vädret, kort sträcka. Fint att koka mat uppe i passet vid sjön. Inte jobbigt alls. Ett steg i taget.

Blev en vilsam eftermiddag i Tjäktja med en tur på ett par timmar om kvällen i omgivningen.



Nallo

Upp mot Sielmavagge

1078



















Mot Tjäktja

 Tjäktjajokka

 Tjäktjajokka

Tjäktjajokka


Tisdag den 27/8 Vistas - Nallo

Mot Nallo. Så många minnen som flödar genom huvudet, så många personer jag plötsligt minns, som jag idag inte vet var de finns och om de finns kvar. Det var en fin natt i Vistas, lite folk, blott fem personer i stugan.En lätt tur väntar till Nallo, endast 9-10 km. Denna dag blev turen inte som jag trodde, hård motvind som i den avsmalnande dalgången gjorde det svårt att stå still, mycket mindre hålla kameran still. Vädret var i övrigt som ni ser på bilderna ganska grått, solen försökte tränga genom moln skiktet, lyckades inte särskilt bra.

Många bilder på "piken". Hade önskat ett något bättre ljus, ett grått töcken gjorde det svårt att få fram den riktiga styrkan i berget. Hade hoppats på ett mer klart väder. Tjäktjatjocka är oerhört vacker när man kommer runt hörnet i dalgången. jag har ännu inte hunnit jämföra bilder med förr, hur mycket glaciären minskat. Jag får en längtan att gå till toll Vistas och ha det som basläger. Finns så många alternativ till fin upplevelse och fotografering.

Nallo ligger oerhört vacker inbäddad mellan alla toppar. En plats som får mig att känna mig liten. Så glad att jag ännu en gång får vara en del av detta.


Siehtagas









Tjäktatjokka

Stuor Räitavagge mot Vistas

Räitatjokkas fjällsida

Nallo frå Tjäktjatjockahållet om kvällen





Måndag den 26/8
Alesjaur- Vistas

Så äntligen kunde jag vika av från Kungsleden och genast minskade folkströmmen. Efter att de två tidigare dagarna sett kanske uppmot 50 individer såg jag denna dag fem personer. Jag har alltid en stark längtan efter att komma till Vistas. har så mycket minnen inom mig sedan åren då jag var stugvärd i Vistas.
Vistasdalgången är fantastisk vacker, det är nu allt börjar. Vädret var mulet men uppehåll större dagen. Vinden rörde sig bra. Alltefter dalgången smalnade på och ju närmare vistas jag kom, ju mer varm inombords blev jag. Jag förbannade oss som i ungdomligt oförstånd drog upp på Påssusglaciären via Vistavagge och åkte skidor ner mot Nallo. helt galet, vilken kunskap hade vi om glaciärens utformning.
Trots stor njutning var kände jag mig denna dag tämligen sliten. De sista kilometrarna genom björkskogen var seg.  Blev plötsligt pigg i mötet med "Vistaskungen " på ca 10 meter. Blev så snabbt möte att jag glömde att blända ner. Såg baken på ko och kalv.
Så äntligen fick jag åter sova i "min stuga". Älskar utsikten mot Nallopiggen, som denna första kväll var grå.











Här friade en naturvårdare, en kall marskväll då jag fick skjuts från Aesjaure 1979. Han fick nej.


 Stenbjörken

Naturliga linjer

Luftigt

Mårmajokk

 Mårmajokk





Speglingar


Unna Visrtasvagge med öppningen till vänster mot Påssusglaciären


"Vistaskungen"

"Nallopiken"






Söndag den 25/8 Abiskojaure - Alesjaure

Mot Alesjaure
Söndag morgon i en proppfull stuga. Sängarna tätt, tätt. Jag är så väldigt medveten om varför tältet lockar. I slutet av denna vandring var jag tacksam över att jag inte tältade. Så det att ge och ta även här. Rätt som det regnade så kom det en skur och de sista 6 kilometrarnas vandring i det leriga videsnåret med en himmel som var öppen inspirerade inte till en tältnatt. Under dagen blev det inte många bilder, det  mesta under de 22 kilometrarna kändes grått och slätt. Konstigt nog kändes mina 17 kg på ryggen helt okay. Alla mina tidigare krämpor var som bortblåsta vilket får mig att fundera över om det är det som är livets mening, att vara vandrare. Under dagens vandring har tankarna farit fram och åter, egentligen inte över något speciellt. Bara så skön känsla över att kroppen fungerar, att jag går där jag går, lever och andas trots hällande regn och lerhalka på stigen.















Lördag den 24/8 Abisko - Abiskojaure

Mot Abiskojaure
Kostade på mig en ordentlig frukost vid turiststationen. Bra att starta med äggstanning i magen. Jag har velat så mycket fram och tillbaka om min tur, ömsom tält eller inte.  Tälttur innebär betydligt tyngre ryggsäck. Visserligen finns de de som går med 15 kg och tältar, men jag har ett tämligen högt säkerhetstänk. Har med mig både satellit nödsändare och utrustning för att sova under bar himmel, om det skulle strula till sig.
Hur som helst bestämde jag mig för en mer säker tur, som ensamvandrare. Första etappmålet var Abiskojaure. Leden startar efter jokkens vindlande kanjon. Ljuset var starkt redan på morgonen och jag kände inte jag hade ro att krypa efter kanjonkanten med flera lager filter, visste ju att jag skulle komma åter om drygt en vecka.
Varm luft, en björkskog som fortfarande var grön, vältrampad stig och broar över forsande bäckar. gjorde vandringen lätt. Gick ganska fort att gå även om jag tog mig tid att både fika och ta fram stativet. Skön känsla att känna spänningen, vad väntar mig under veckan. Ganska snart insåg jag att jag definitivt inte var ensam på leden. Vansinnigt mycket folk som gick åt båda håll, ett fenomen som definitivt har ändrats sedan tidigare år. Måste vara "inne att gå i svenska fjällen".
Skön varm eftermiddag i Abiskojaure. Tog mig en tur i omgivningen om kvällen. Hade den stora turen att finna på smålom med unge i en av tjärnarna i omgivningen.















Fredag den 23/8 Abisko

Kom med tåget sen eftermiddag till Abisko. Efter att ha installerat mig på logementet, ätit min sista fasta måltid blev det en tur i omgivningen runt turiststationen.
Det var länge sedan jag haft tid i samband med turåkning att vandra runt med kameran i Abisko.
Konstaterade att det är svårt att i Abisko hitta någon bra vinkel på Lapporten utan att gå iväg en bit. Jag fann en öppning nere i björkskogen och jag fick min vy över porten.
Jokken rinner genom en fantastisk kanjon med vackra klippformationer. Timmen blev sen och jokken ger mersmak till nytt besök i Abisko. Himmel och klippor färgades fint av de glödande molnen. En kväll som värmde min själ och gav inspiration för kommande dagar. Det var mycket folk i Abisko men den första kvällen hade jag som mest sällskap av en groda som länge satt vid klippkanten och sannolikt funderade över hur han skulle hoppa vidare.









































2 kommentarer:

  1. Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.

    SvaraRadera
  2. Flott turbeskrivelse med forklarende fine bilder ...
    Fjellvandring er bra for både kropp og sjel ..

    mvh
    Ole Arne

    SvaraRadera

Island i februari

Island, ett land jag sett oerhört många fantastiska bilder ifrån under alla år. I perioder har jag haft en längtan av att fara dit och upple...