Island i februari

Island, ett land jag sett oerhört många fantastiska bilder ifrån under alla år. I perioder har jag haft en längtan av att fara dit och uppleva det fantastiska landskapet, i mellan varven har jag lagt bort tankarna. Det finns så många bilder, Island är ett dyrt land och så vidare.

Så föddes tanken på att åka med Wild Nature och Frida Hermansson.  Det var längtan efter glaciärgrottorna som var helt avgörande. Kroppen som hitintills alltid varit med mig, gav bara upp. Jag hade lagt bort skidåkningen, hade svårt att gå utan smärta i rygg och ben. Hur det nu var bestämde jag mig för att åka. SJ skötte sig bra till Arlanda. Jag valde att fara en dag tidigare och hade bokat mig rum på Arlanda.

Vid frukosten satt jag mitt emot en kvinna, fritids klädd och kängor. När vi väntade på bussen såg jag hon bar "kamerarygga". Viste då att hon skulle till Island. Mycket riktigt, vi hamnade bredvid varandra vid incheckningen och det visade sig att det var min blivande rumskompis.

Det finns så mycket att berätta om vår resa, om landskapet, glaciärernas minskande yta, bilresorna och vårt späckade program. Jag är oerhört glad över att jag bestämde mig för att åka. Ett helt fantastiskt gäng människor, ett magiskt vackert landskap, frånvaro av regn. Kanske lite för bra väder, ingen snöstorm som vi suktade efter.

Jag ser på mina bilder då jag kommer hem att min energi inte helt gick till bildskapandet. Stor del av energin gick åt till att gå, stå och hålla kontroll på den sjunde vågen. Att snabbt ta sig från den sjunde vågen i rullande grus och med en kropp som var sen, var inte helt lätt. Det var en ny upplevelse att inte kunna göra vad jag ville, att inte kunna sjunka in i bildens värld. Hur som följde jag med på allt även om jag knappt trodde jag skulle ta mig till glaciären, vågade inte lita på stegjärnen, spände mig, men det gick.

Jag har valt ut några bilder från de olika områdena vi besökte. Bilderna från varje område är från olika tillfällen och tidpunkter. Har valt att blanda färg med svartvitt.

Ja så är det ju det här med "flygskammen". Rent spontant känner jag en stor dragning till en ny resa till Island. Det finns så många ställen jag vill besöka, nya naturområden men även göra återbesök som exempel Stokksnes. Glaciärguiderna visade oss var glaciären låg för 8 år sedan, ca 400-500 meter från nuvarande glaciärkant. Dessutom möttes man av en glaciärvägg, idag är är kanten på glaciären platt, vilket innebär att volymen som tinar är enorm och ökar både genom klimatet, men även för att ytan blir mörkare genom att asklager tinas fram, vilket absorberar ljus och värme. Det finns en del skrivet om flygets effekter på klimatet och glaciärernas påverkan. Notz och Stroeve beskriver i sina forskningsrapporter om koldioxidutsläppens betydelse för vår framtida natur. Det finns beskrivet från Notz och Stoeve att en resa mellan Stockholm och Geneve tur och retur kostar ca 2-3 kubikmeter glaciäris. Våra resor till bland annat Island, hundratusentals människor varje år, det blir många kvadratmeter is. Det känns förvirrat, hjärtat och magen vill annat än hjärnan.

Reynesfjara

Reynesdranger är basalthavsstaplar som ligger under berget Reynisfjall nära byn Vik. De prismaformade pelarna är 200 meter breda och 80 meter höga.  och löper längs en klippa ner mot havet för att fortsätta under vattnet. Basalter är vanliga afanitiska, magmatiska vulkaniska bergarter

Fortfarande Reynesdranger , men från den södra stranden.

Dyrholaey/ Bågen med hålet. Dyrholaey är en liten halvö eller udde, men är en före detta ö. Udden tros ha gjorts i ett under-vattenvulkanutbrott sent under istiden. Det finns flera hällar i havet. Den högsta kallas Haidranger, ca 56 meter högt. Bilderna är tagna från utsiktsplatsen dels mot Reynesfjara, dels mot yttersta delen av Dyrholaey.

Några olika uttryck över Reynesdranger

Jökulsarlon är en stor issjö i södra delen av Vatnajokulls nationalpark. Belägen av spetsen på Breidamerkullsglaciären utvecklades den till en sjö efter det att glaciären allt mer drar sig tillbaka från kanten av Atlanten. Sjön har ökat i storlek under åren beroende av smältningen av glaciären. Glaciärfronten ligger nu ca 8 km från havets kant och sjön täcker ett område på 18 kvadrat meter. Storleken på sjön har fyrdubblats sedan 70 talet. Jag såg inte så mycket fåglar, mycket beroende på att jag inte kunde gå så mycket. 

Missade islommen, vilket jag är ledsen för.

Diamond beach, en svart vulkanisk sandstrand intill Jökulsarlon Glaciär Lagoon. En värld med diamantformade isblock som har drivit iland från Breidamerkur jökullglaciären. Stranden ser aldrig lika ut. De naturliga isskulpturerna har ombildats, spolats bort och nya spolats i land.

Canjonen  Fjaörargljufur   Island. Fjaðrárglúgur är cirka 100 meter (328 fot) djup och 2 km (1,25 mi) lång, med skira väggar prickade med många vattenfall.

I dalen letade jag linjer. Den lilla planteringen fick bli min hjälp.

En av Vatnajökulls glaciärer med grottor. Till glaciären åkte vi med superjeep. En guide visadevar glaciären var för 8 år sedan, ca 400-500 meter från nuvande gräns, dessutom möttes man av en vägg på ca 20 meter. Idag är kanten på glaciären platt, vilket innebär att volymen som tinar är enor, ökar genom klimatet men även för att ytan blir mörkare genom att asklager tinar fram, som absorberar ljus och värme.

Fantastiskt att en gång i livet besöka Island och känslan är att vilja se mer av det fantastiska landskapet. Samtidigt kommer tankar om mänsklighetens konsumtion, våra flygresor och hur de påverkar klimatet och glaciärernas ökade smältning. Klimatångest över att vilja resa och se.

 

På väg till Stockksnes och Vestrahorn startade med ett besök vid Fjallarlon Glaciar Lagoon. Lagunen ligger inom Vatnajökulls nationalpark. Nu var lagunen frusen och de små isbergen låg säkert.

Färden gick vidare mot Vestrahorn. Vi stannade vid ett mindre, vid några hästar nära vägen. Återigen fanns önskan om lite mer dramatiskt väder och ljus vattenfall

Stokksnes ett  landskap jag aldrig kommer att glömma. Den svarta sanden med sina kullar, det gula vintergräset mot Vesterhorn. Jag önskar jag kunde återvända, tillbringa en längre tid i landskapet