Genesön, en ny bekantskap

Härligt idag fick jag mig en guidad tur till Genesön. Ett för mig helt nytt område. Jag har flera gånger från Balesuddens sida funderat över området mitt emot. Idag har jag varit här.
En promenad på halvannan kilometer innan vi vågade oss ut på isen. För att komma till en fantastisk klippa med lutning som ett regnskydd mitt i mor Balessudden, gick vi upp på berget och sedan ner mot havet. Bra att gå, trots att vi gick över berget. 7 grader kallt och ett fint ljus mest hela förmiddagen.Ett superställe som jag ser fram mot att besöka när snön försvunnit. Måste vara fantastiskt att tälta här.

Balesdudden

Ljuset

Regnskyddet

Klippan

Balesudden från skyddet

Morgontur till Skags udde

I går kväll planerade jag för en tur till Skags udde. Väderrapporten var lovande. Klockan ringde 06:00. Dessvärre visade termometern 23 grader minus. Första tanken var att återvända till sängen, men eftersom jag var ordentligt vaken drog jag igång datorn och tittade på kustvädret. 11 grader vid fyren. Sannolikt innebar detta inte lika klar himmel som över Hörnett. Temperaturen vid fyren avgjorde.

Korgubben, som han hörs kallas stod pall för den sydvästliga vinden och hade samma kontroll över havet som alltid. Han står där han står. Sist var det halkigt och svårt att ta sig ner till vattnet, men snön låg hård och gjorde det lätt att gå. Vinden låg på bra från sydväst. Det var en sån här dag som det är svårt att ta fram kameran. På håll var det okay, men havet var stökigt, fyllt med issörja som skjutsade upp i kaskader över isen.

Den lilla viken var isbelagd och den rosa strimma som fanns på den mörka himlen reflekterades fint på den isbelagda ytan. Utanför den uppdämda iskanten piskade iskrosset. Fick en våg över mig och kameran vilket bidrog till ispansar på jackan och infrysta knappar på kameran.

På eftermiddagen skidade jag till Huggsjöstugan för möta en kompis, tyvärr var jag sen, men jag träffade Carina, en av Rutbergets och Huggsjöstugans eldsjälar. For en tur upp mot Rutbergshotellet för att spana in spårläget. Bra  med tanke på den lilla snön. Vände vid jaktstugan. Blev några få bilder på vägen tillbaka.

Kor gubben( fråga mig inte varför)

 Lugnet

Is

 

Issörja

Gung

En bit från isvågen

Huggsjön

Liten röd stuga vid Huggsjön

 Torr-rakor vid Huggsjöstugan

Premiärtur till Rutberget

Jag har länge längtat efter turer till Rutberget. På grund av snöbrist har turen dröjt. Rapporterna om spåren upp på berget har varit lite varierande, men bestämde mig idag för att ta mig en tur. Vad jag förstått är spåren bättre från Västeralnö fäbodar, jag valde ändå att åka från Fälltjärn.
det var 16 grader då jag startade. De fem kilometerna upp till myren tog sin tid idag, otränad, bakhala skidor och spåret, tja jag vet inte vad jag skall säga, men det var en hel del blåbär och lingonris att åka i. ja så hade jag kameran med mig.
Det var ett fantastiskt ljus, jag hade tänkt bli kvar ytterligare en stund, för att få mer av den rodnande himlen, men både fingrar och tår var helt borta. Det fanns inte så mycket att välja på. Trots den kylslagna temperaturen och det relativt dåliga spåret mötte jag en hel del som var på väg ner.
När jag kom tillbaka till bilen var det 22 grader kallt, inte undra på att tårna tappat känseln. Jag önskar jag hade haft fingrar till att byta objektiv, lite makrobilder hade inte varit fel. Det blir fler turer.

Stybbersmarkskvarnen

Tolfte januari och jag har ännu inte skrivit årets första inlägg.  I fredags kom kylan och igår kom snön. Jag har länge längtat efter att åka skidor, men infektionen jag åkte på juldagen  har varit seg. I helgen har jag använt mig av apostlahästarna.
I morse gick jag upp till Varvsberget, mycket bra träning för att få igång flåset. Lön för mödan får jag ju när jag kommer upp. Visserligen var det ilande kalla vindar, blev inte någon lång stund uppe vid utkiken.

Varvsberget

Det klarnade och lusten att fara ut till havet infann sig. Eftersom jag inte är speciellt känd på kustremsan söder om stan blev det en tur till gamla kända trakter. Länge sedan jag var till Kvarnbäcken i Lilla Mosjön, en av mina många favoritplatser.  Jag vet inte vad bäcken heter men den rinner mellan Stybbersmarksjön och Lill Mosjön. Längre tillbaka innan renoveringen av kvarn och ränna, rann vatten i rännan och det blev otroligt vackra is formationer. Idag rann ytterst lite vatten i rännan. Högvatten i bäcken. Överst i är det en stor fart på vattnet, som eftersom går över i lugnvatten ju närmare utloppet jag kommer.

Stybbersmarkskvarnen

Övre kvarnbäcken

Isgardin

Nedre delen av bäcken

Utloppet

Återblick!

Så sitter jag här uppe i stugan I Dikanäs, alldeles allena på årets sista dag. Det som skulle ge styrka och kraft för 2014 blåste bort i en "förkylning" och jag kommer att starta på minus i morgon. Vem har sagt att livet skall vara enkelt?
2013 var i många avseenden ett rikt bra år, med  fina möten med goda vänner och nya naturmål. Det här inlägget blir en kort tillbakablick hur mitt 2013 varit.

Januari

Januari minns vi alla som en kall och snörik månad, ja egentligen alla vintermånader, var ju lika dana. De vita skulpterade träden stod sig lika vackra vintern genom. Rutbergsterrängen gav tillfälle till många fina skidturer.

Februari

Resorna till Dikanäs var under kallvintern inte så många. Dels pga. kylan dels pga. att skidåkningen var så bra vid kusten. Några resor blev det dock. En del av tiden var jag nere vid Dikasjön vid forsen och försökte bli kompis med strömstararna.

Mars

Havet under vintern var trots kylan sällan islagd. Det blev få turer efter isen och dessa blev efter stranden. Jag vågade mig aldrig ut på  mer öppet vatten. Inkörsfyren vid Skags udde får representera mina morgonturer till havet. Många stunder har jag tillbringat vid stenskravlet vid Skags udde, tankarna flyter så bra med vågorna och de skränande fåglarna.

April

Hela vårvintern präglades av skidåkning och fiske. Blev dryga 75 mil på¨skidor och åtskilliga kilo röding.

Maj

Den stora upplevelsen under maj månad var resan ner till Kungshamn.Så fantastiskt roligt att träffa alla kvinnor jag träffat på nätet, på "fotosidan" på "facebook". Tre härliga dagar med trevliga kvinnor och en fantastisk natur. Bokskogen var sen, vi fick rakt leta efter de skira löven.

 Juni

Veckan i Mullsjö gav mersmak av Smålands natur. Mest av allt blev jag fascinerad av " Fiskdammarna", ett område  med med kärr liknande dammar, meter höga strutbräcken, en hel del fågelliv och i vanliga fall en hel del mygg och knott.

Juli

Den lediga tiden i juli var fylld av olika turer till olika naturreservat inom Örnsköldsviks kommun. Många nattliga turer och många njutningsfulla timmar vid havet. Silishåren var en helt ny upplevelse för mig. Hittade den ute vid Skvalpuddens naturreservat.

Augusti

Helt underbart att ännu en gång komma upp på Kebnekaise. En tur som slet hårt på kroppen men som var väl värd sina alla steg. Kanske som årets största höjdpunkt.

September

Innerdalen. En resa som jag gjort nu tre år på raken.En resa som känns allt viktigare för varje år. Naturen, vänskapen gör det svårt att hålla mig därifrån.

Oktober

Under hela sommaren och under hösten var jag ute och spanade efter älg. Många fina djur fanns i markerna. Sköna var timmarna på cykeln eller sittande väntande i skymningen.

 November

November var årets tunga månad, då stora tunga beslut togs och som kom att förändra min tillvaro. Ljuset när det var som tyngst var lilla Saga. Så strålande glad tar hon alla med storm.

December

December månad, snöfattig. Vilken skillnad mot 2012, vi åkte skidor från första dagarna i december. Helt otroligt att kunna gå till Balesudden i mitten av december, ingen snö eller ishalka.

Under december föddes även Alma så det måste bli en extra bild, årets sista månad.

Jag hoppas verkligen 2014 blir ett bra år. Det finns bara möjligheter och det gäller att se dem och ta vara på dem.

Önskar Er alla ett bra år 2014.

Forsen

Vaknade tidigt och kroppen kändes bättre än tidigare. SMHI hade lovat luckor i molntäcket om morgonen. Klädde mig "för" varmt och tog bilen ner till forsen nederst i Dikasjön. Så mycket till läckage genom molnen blev det ju inte, men stunden vid forsen gav mig insikt om, att jag inte ännu är någon skidåkare. Jag hade sällskap av minst sex strömstarar. Långtelet  hade jag glömt i Ö-vik, och strömstararna ville inte känna mig och höll sig på avstånd.
Fanns nya spår i sjökanten, någon hade släpat på ett vad jag tror var ett helt ben efter en älgkalv. I mina drömmar var det vargspår, men i verkligheten var det spår efter en större räv.
Inte bara luftvägarna påverkas av förkylning, även synen försämras bevisligen. Smög på en strömstare som efter ett flertal bilder visade sig vara en järnring. Inte undra på att den satt still.
Det var ljuvligt att komma ut i friska luften, även om hostan rev i luftvägarna och bilderna blev som de blev. Det finns hopp!

Det närmaste jag kom strömstararna

Vojmsjön

Lyckades zooma av misstag

Dikasjön med Kittelfjäll i bakgrunden

Ringen jag länge smög på

Älskade snö och is

Mina juldagar

Min julhelg startade på det allra bästa sättet. En julafton med mina två små barnbarn, den ena ett yrväder och den andra endast en vecka gammal. Så fantastiskt av natt hålla, snusa, känna lukten av nyföddhet. En julafton på barnens villkor, enkelt och så fint som jag vill ha det.

Det här med att fota barn, hur lär jag med det? När jag träffar mina barnbarn är det som nu inomhus med skumt ljus. Någon enstaka gång har jag haft turen att fönsterljuset hjälpt mig Dessutom hur får jag en lite Saga att sitta still?  Min teknik är att låta kameran gå och hoppas på att någon bild har skärpa på ögonen Känns frustrerande, men det är så det är!

Jag tycker verkligen om det svartvita, då kommer nästa problem. Konverteringen till svartvit! Ytterligare ett moment jag måste förkovra mig.

Juldagen vaknade jag med en oro i kroppen., något var mycket fel. Inom några timmar var feberfrossan ett faktum. Resan i bilen till Dikanäs var extra lång. Efter att ha fått värme i stugan blev soffan en fast plats under flera dagar. Mina drömmar om skidåkning och tidiga fototurer såg jag flyga i väg i feberyran. Vad hade jag egentligen väntat mig. Årets sista månader fyllda av en proppfylld kalender och med ett privatliv som vänt upp och ner på det mesta. Ofta är det ju så att kroppen säger ifrån då den välkomnande vilan infaller.

I morse kom hoppet om, kanske inte skidturer, men tidigt morgonljus. Tidigt och tidigt, här är det ju mörkt till fram mot halv tio. Jag som många gånger har haft svårt att lyssna på kroppen, känner mig nu tvungen att ta en dag i taget. Skall jag kunna åka skidor innan jag far hem, ja då gäller det att för en gång skull vara klok. Därav de få bilderna och alla fotograferade från sparken.

Alma

Saga

Myra bakom stugan

Enstaka ren i skogen

Blandskogen

Skogen hitom fjället