Årets skitur planerades bli 9 dagar med start i Riksgränsen. Ju närmare startdag ju större blev sannolikheten om en förändrad färdplan. Väderprognosen för de närmaste skiddagarna avgjorde ändrad startplats. Att starta i regn i Riksgränsen fanns det ingen anledning att göra och dessutom är den sträckan drygt 3 mil.
Vi (Nils, Emma och jag) hoppade av tåget i Abisko och efter lunch blev det en tröttsam, blöt tur till Abiskojaure. Enormt lite snö.
Nils och Emma
Snöfattigt
Sträckan till Alesjaure är aldrig inspirerande. I år slog upplevelsen priser. 21 km på sträva stighudar. Ett steg i taget, inget glid. Vädret då, vi vill minnas vädret som okay men störst del av veckan åkte vi ett blågrått dis, med undantag av några förmiddagar.
Älgar på Kieron
Vistevid Alesjaures strand
Kväll i Alesjaure
Från Alesjaure var det meningen att vi skulle fara till Vistas, första planen var Unna Vistas men med tanke på osäkerhet om laviner och snöförhållanden avstod den sträckan. Plan B var Stuor Vistas. Blev plan C att gå till Tjäktja eftersom Vistasdalen hördes var mer än blöt. En kort tur med tidig ankomst till stugan. I surföre med snödis. Blev en del tid för vedhuggning och vattenhämtning.
Tidig morgon i Alesjaure innan avfärd mot Tjäktja.
Möte med tuppen vid avfärd
Ved klyvs i Tjäktja
Vatten hämtas i Tjäktja
Kvällsstruktur i Tjäktja
I den första planen ingick att gå över passet antingen från eller till Nallo. Fanns ett visst sug, vädret var osäkert, lavinprognosen osäker alltså blev det plan C att gå till Sälka. Under vägen kom vi på idén att gå upp mot Nallo, inte fullt ut till stuga men att gå till Vaktposten. Vädret var hyggligt men som vanligt slog väderguden till och allt blev en mjölk.
Sälka
Stuor Räitavagge
Åter en dag med skyar. Plan A var att vika av från Tjäktjavagge och gå Kuoppervagge till Tarfala. Vi gick högt och tanken var att vika ner i dalgången. Snön tog plötsligt slut på höjd. Blev en svår nedfart med relativt brant sluttning och rutten snö. Plötsligt snöade det vilt och sikten var obefintlig. Blev bara att återvända till plan B att gå till Singi.
Fanns en tanke om att gå upp i Kaffedalen om eftermiddagen med med före och gråväder blev det tidig ankomst till stugan.
Viker av mot Kuoppervagge
Madir i Tjäktjavagge
Lidopakte vid 20 tiden från Singistugan
Vi vaknar till blå himmel och ett krispigt underlag. För första gången fungerade skidorna riktigt bra utan hudar. Efter att handlat lite och ätit lunch i Kebne skidade vi vidare till Tarfala. Av en okunnig vägvisare vid Kebne blev de 9 kilometrarna betydligt längre och orken tog slut för mig. Stugan i Tarfala var full med folk. Emma och Nils valde att återvända till Kebne. Vädret slog åter om under färden till Tarfala. Varmt, genomslag, och mjölkig sikt.
Lidopakte
In i Tarfala dalen
Mot Tarfala
Vaknar i ett krispigt Tarfala. Isande nordlig vind. Längtan att gå upp i Kuoppervagge efter Kebnepakte är och var stor, men denna gång blev det inte av. Flera gäng som gick med randonneskidor och gick till Kebne via Sydtoppen och suget ökade.
Åkte ner till kebne. hade en idé om att åka upp mot Virranvarre, men lusten tog slut med ökad vind. Blev en lugn eftermiddag och god middag på Kebne.
Planerad turstart 2019
Tarfala
På väg till Sydtoppen
Mot Ladjovagge
Mot Kebne i en snöfattig dalgång
Hemresa. Ett blött Ladjovagge med stora vattensamlingar inbjöd inte till skidåkning. Vi hade turen att att komma med säsongens sista skotertransport. Blev flera fastkörningar med att skotta och dra loss skoter och vagn med en, två, tre andra skotrar.Tyvärr kom jag av mig med kameran när vi satt fat i vattnet.
Hann precis med bussen och sedan gick det mesta som på räls.
Ladjovagge
Loss igen
Isrännan på Ladjojaure. (Is med två tre dm vatten)
Ja så här blev det i år. Både plan C och D kom till användning. Inga toppturer, inte mycket sol, ett jäkla skidföre med dåligt fäste och gnidande på hudar men en fantastisk tur på sitt sätt med frisk luft, gnällande lårmuskler, gott sällskap och många fina möten med fjällälskare.
Planen för 2019 är redan på gång.
