fredag 30 maj 2014

Uvtjärn


Inte heller denna gång blev det träff med älvorna vid tjärnen.

Jag har kopierat inlägget från min blogg om naturreservat i Örnsköldsviks kommun. Fler bilder finns där.

http://naturreservatovik.blogspot.se/2013/01/stockholmsgata.html

Så äntligen var jag på plats vid Uvtjärn. Kvällen var klar och solen hade försvunnit bakom grantopparna. Syftet var att stanna vid Uvtjärn, resten sv kanjonen får bli en annan gång.
Gjorde en kort tur ner till tjärnkanten, njöt av tystnaden och lugnet innan jag kokade lite te och la mig för att sova några timmar i bilen. Nä'r jag kröp ner i sovsäcken fanns hopp om en fin morgon.
Jag vaknade av telefonen vid halv tre och förstod genast att jag blivit  snuvad på mötet med älvorna.
Som vanligt mycket svårt att fotografera, men en ljuvlig morgon med fantastiska speglingar. Trött körde jag de tio milen hem, sov gott långt in på dagen. Bättre tur med dimslöjorna nästa gång. Trots att jag körde åtskilliga mil i den stora ödsliga skogen såg jag varken älg eller björn. En stor rovfågel på långt håll och så en ynka svan som inte ville bli fotad, det var allt.




lördag 24 maj 2014

I väntan på lommen

För några nätter sedan ställde jag klockan på två. Efter bara tre timmars sömn fick jag kämpa för att inte ligga kvar i sängen. Det var SMHI´s prognos om om dimma och sol som fick mig att beslutsamt dra iväg med ryggsäck och kamera.
Några minuter i tre började jag gå upp mot Småsjöarna ovanför Hamptjärn, ja verkligen ovanför. Stigningen från Hamptjärn var dryg denna morgon.
Väl uppe låg dimman tät. Spanade in ett vigg par. Kameran/objektivet hade svårt att fokusera i det svaga ljuset.
Fort ändrades ljuset, dimman lättade. Tyvärr kom aldrig strålarna riktigt ner i vattnet. Jag var tvungen att bege mig hemåt. Jag skulle vara på jobbet vid åtta. Det var svårt att lämna skogen, ett fantastiskt ljus, en fantastisk doft, en morgon värd att bli trött för.

Vigg

 Ljuset kommer

Lommen har landat

Ljuset ändras snabbt


Dimman lättar

Paret

Dimman ligger över skogen

Skogen vaknar

Värmande strålar


söndag 18 maj 2014

Nornor

Tack vare ett trevligt telefonsamtal från Carina kom jag iväg på inventering av nornkapitalet vid Villmyran. Kanske majs finaste dag, strålande sol från blå himmel. Kanske inte för att fota, men att vara ute och njuta i.
Villmyran är ett litet naturreservat hitom Norrfällsviken .(http://www.lansstyrelsen.se/vasternorrland/Sv/djur-och-natur/skyddad-natur/naturreservat-i-vasternorrland/kramfors-kommun/villmyran/Pages/default.aspx).
Enligt Anna från Naturum Höga kusten finns 11 orkidearter vid Villmyran. Idag såg vi enbart nornan som blommade och fröställningar efter fjolårets nattviol.

Efter ett par timmar på Villmyran for vi vidare till Skvalpudden. En fantastisk fin dag och den stora vinsten var att äntligen se nornan i verkliga livet.














Carina vid Skvalpudden



Från plattformen. Högbonden i fjärran.

Klapperstensfält

 Tre


Tall och sten

måndag 5 maj 2014

Sista skidföret i vår!

Tillbringade sista aprilhelgen i stugan i Björkenäs. Det viktigaste syftet var att dra lite röding. jag var lite orolig för isarnas kvalitet efter den intensiva värmeböljan efter påsk. Det gick rykten om öppna sund.

Isarna var det absolut ingen fara med, rena vinterisen. Nästan hela borren krävdes för att komma genom.
I kanalen var det öppet vatten, men isen var stark ända in till vattnet.

Öppet vatten

Så mycket till skidåkning blev det inte, isarnas frånvaro av snölager gjorde åkning skrapig. Mina gamla fjällskidor med stålkanter från början av 70-talet dög gott. någon fjälltur blev det inte heller. Fjället lockade inte med sin ilande nordvästanvind. Nu är det ju så att det inte bara är folk som skyr den kalla vinden, rödingen nappar inget vidare heller. Å ja, några mål blev det allt.


Det blev några kvällsturer på skaren. Sydöst om Sunnansjön var snötillgången riktigt god, det gällde bara att väja för de öppna bäckarna. Så mycket till fågelliv såg jag inte. Skrämde fem tranor med mina skrapande skidor.

På vägen hen i Sunnansjöberget satt en röjja vid vägkanten. Högt upp ryttlade en vråk. Tyvärr tog det lite tid för mig att få fram kameran och avståndet blev långt.


 
Kanalen



       
Mellan Råffa och jallejaure

Oväder

Cirkulerande vråk

över Röjjan

Island i februari

Island, ett land jag sett oerhört många fantastiska bilder ifrån under alla år. I perioder har jag haft en längtan av att fara dit och upple...