måndag 30 september 2013

Hällarna



Innerdalen känd som en av Norges vackraste fjälldalar. Jag har inte sett så många av dem, men något får mig att återvända, i år för tredje gången. Naturen är vacker med alla sina skiftande områden och olika motiv i stort och smått. Det kanske kan tycka knasigt att återvända år på år till samma område, när det finns så många platser att besöka. Visst den tanken slår mig ibland, men Innerdalen drar i mig. Jag har behov av att besöka områden flera gånger innan jag "ser och upplever".
Handen på hjärtat, det är inte bara naturen, det är skönt att under en period ingå i en "skyddad verksamhet", där allt går ut på att äta, sova, fota och umgås med vänner. Så många fina trevliga människor, där vänskapen växt allt starkare. Kanske helt naturligt, med den närhet vi alla känner till det vackra, och den närhet vi har till varandra, slitande efter fjällsidorna och i tystnaden framför datorerna om kvällen.

Hällarna, 30 minuters stigande promenad från Innerdalshyttan in i Renndalen.
Det hade inte regnat på tre veckor innan vi kom till dalen och det påverkade naturligtvis flödet i alla bäckar. Hällarna har flera platåer och med lite vatten gick vi  hällarna uppåt.
Jag hade lovat mig själv inför denna resa att inte fotografera så mycket vyer, utan att mer se detaljer. Pär, min vän, lockade mig att se in i hällväggen, med risk att han tycker jag efterapar, men mina bilder är endast en bild, mot hans som bestod av många fler.
Hällarna ligger nära, går fort att nå. Tre besök blev det under veckan.












söndag 29 september 2013

Brita's Nationalpark

Det blev åtskilliga bilder under fotoveckan i Innerdalen. En vecka fylld av bilder, värme och goa kamrater. Jag kommer att visa bilder från mina olika mål under veckan och jag börjar med skogen mellan Innerdalsvatna och vattnet nedan Innerdalshyttan.


Innerdalen med så många vackra områden, så många olika motiv. Motiven, naturen berör mitt inre, gör mig lycklig och varm. I mörkret går jag ner om morgonen till min favoritplats i dalen, så många motiv på ett så litet område. Ljuset är olika vareviga morgon, men veckan har  haft ett dunkelt mulet ljus större delen av morgnarna.
Claes myntade begreppet Brita´s nationalpark. Många var vi som trampade området om morgonen.

Vinnufjellet

Skarfjellet

Skarfjellet i ett svarvitt försök

Rakt in i Innerdalen

Från vattnet vid Innerdalshytta

Inne i själva hjärtat

Tårnet

Vinnufjellet

onsdag 25 september 2013

Innerdalen, innan safarin.

Äntligen var det tid att resa till Innerdalen. Årets resa planerades redan i fjol vid denna tid. Det är tredje året i rad som jag åker till Innerdalen på en höstlig fotosafari.  Innerdalen, en veckas skyddad verkstad och en ljuvlig dröm att längta till.
Under åren har jag varit på safarin har jag fått så många goda vänner. vänner som jag tidigare enbart träffat via nätet, men som nu betyder så mycket mer. Innerdalen är av sägen, en av Norges vackraste dalgångar, där vi bor mitt i motivet. Och vi bor verkligen mitt i motivet.
I fredagskväll hade jag förmånen att träffa några av mina tidigare vänner i Nerdal. Jag var tidig och hade några timmar i Nerdals vackra landskap, en försmak till veckan,.





När några av mina vänner anlänt och bilen var packad, var det bara att gå det fyra kilometerna till Innerdalshyttan. Skönt att röra på sig efter de många milen i bilen.



Ljuset på morgonen är fantastiskt i dalen. En standard är att gå upp i mörkret och vänta in ljuset. Min absoluta favoritplats är området mellan de båda sjöarna.



Lördagmorgon vaknade vi till ett hyfsat vandringsväder. Några av oss hade som mål att gå till "Stosalen", fjället allra längst in i dalgången. Vädret var hyfsat för en längre vandring, ca 18 km tur och retur. På vägen till "Storsalen" passerade vi "Meandern". Vädret slog om och regnet sköljde över oss. Suget att nå "Storsalen" minskade hastigt och vi blev kvar vid den sköna vyn över det vi snirklande vattnet, innan vi återvände till hyttan och römmegröten.



söndag 15 september 2013

Högbonden

Högbonden, en av Höga kustens pärlor och ett av mina favoritställen  En liten ö 15 minuter utanför Barsta och Bönhamn.
Ytterst i Nordingrå reser sig Högbondens krökta rygg mörk och fast ur Bottenhavet. Överst på klippan står fyren med den gamla fyrvaktarbostaden tätt intill randen av ett bråddjupt stup. Här härskar kargheten och vädrets oberäkneliga skiftningar. Ön är en av tre som tillsammans är naturreservat.

Det är två år sedan jag var där senast och jag har hela sommaren tänkt åka ut över en natt. Nu när höstmörkret kommit över oss, var det skönt att ha en bokad plats på vandrarhemmet, i den gamla fyren. Normalt brukar det vara fullbokat, men några familjer hade avbokat då väderprognosen hotade med styv kuling om söndagen. Ren lyx att få ett eget rum.

Under lördags eftermiddag var jag runt och rekade för kvällen och morgonens tur nere vid vattnet, krängde och klättrade, vandrade runt på de många stigarna på ön. Varmt och svettigt, kortbyxväder i mitten av september. Härligt! Vinden var sydostlig, precis vad jag önskade mig. 

Väntade in skymningen eller rättare sagt mörkret. Suktade efter vågskvalp och ljus från fyren. Tack vare lågvatten och uteblivet fyrljus blev jag utan båda. Det var trots detta en ljuvligt mild kväll i den ökade vinden.















Toafönstret 









Vaknade vid halv fem med en rodnande horisont. Det blåste hårt, men vinden var ljum. Blev halvannan timme på udden.

Efter frukost blev det några timmar i skogen. Letade orrtupparna jag skrämde upp under lördagen. Fann dem, men trots att jag beredd med kameran hann jag inte trycka av.
Blev en stund bland spindelväven i stället.








Råkade zooma under exponering.











fredag 13 september 2013

Några kvällar vid havet

I torsdagskväll for jag ut till vår lilla stuga vid Aggesundet. Det är lite svårt att ta in att det är snart mitten av september. Dagarna är varma och vinden ljum. Vet inte när jag satt ytterst ute på klipporna och de sydliga vindarna värmde mina bara armar klockan halv-åtta om kvällen. Varma vindar, bara armar och växtlighet och hav går i höst.














I kväll fredag efter jobbet luftade jag mitt huvud med en kort promenad efter stranden. Vi har ju inte lyckan att ha solens nedgång från öster, utan får vara glad över de strålar som letar sig genom skogen. Samma sydliga varma vindar, som värmer upp kropp och själ och gör verkligheten svår att förstå.





söndag 8 september 2013

Gideåbacka

Inspirerad av alla blogginlägg med dimma och tidig morgon ringde klockan 04:00. Den becksvarta morgonen väckte inte lusten att ge mig ut i skogen. Väl ute låg dimman tät, men med ljuset så dansade dimmorna bort.Min plan var att fara till Rödtjärnen, dimman var tjockare än tjock och jag gick vidare över myrdragen. Dimman lättade med ljuset. Jag smög mig fram i fall något djur fanns i området. Morgonen var skön , men kameran fick mest vara i viloläge. Det blev helt ljust, solen låg bakom ett dis och jag sökte mig in i skogen.Lummigt, varmt och mjukt. Först när jag var på väg hem kom solen in mellan granarna.






Solen har varit gömd hela dagen bakom tät dimma.  La mig bland ringblommorna för att få lite ljus och värme






lördag 7 september 2013

Skvalpudden

Helt fantastiskt, kortbyxor, så långt ut i havsbandet jag kan komma, sjunde september. Jag minns slutet av 80 talet då snön la sig detta datum i Dikanäs.
Sileshåren börjar ta ihop, men en skön känsla att ligga på klipporna vid havet och försöka fånga dess skönhet.














Island i februari

Island, ett land jag sett oerhört många fantastiska bilder ifrån under alla år. I perioder har jag haft en längtan av att fara dit och upple...