Högbonden

Högbonden, en av Höga kustens pärlor och ett av mina favoritställen  En liten ö 15 minuter utanför Barsta och Bönhamn.
Ytterst i Nordingrå reser sig Högbondens krökta rygg mörk och fast ur Bottenhavet. Överst på klippan står fyren med den gamla fyrvaktarbostaden tätt intill randen av ett bråddjupt stup. Här härskar kargheten och vädrets oberäkneliga skiftningar. Ön är en av tre som tillsammans är naturreservat.

Det är två år sedan jag var där senast och jag har hela sommaren tänkt åka ut över en natt. Nu när höstmörkret kommit över oss, var det skönt att ha en bokad plats på vandrarhemmet, i den gamla fyren. Normalt brukar det vara fullbokat, men några familjer hade avbokat då väderprognosen hotade med styv kuling om söndagen. Ren lyx att få ett eget rum.

Under lördags eftermiddag var jag runt och rekade för kvällen och morgonens tur nere vid vattnet, krängde och klättrade, vandrade runt på de många stigarna på ön. Varmt och svettigt, kortbyxväder i mitten av september. Härligt! Vinden var sydostlig, precis vad jag önskade mig. 

Väntade in skymningen eller rättare sagt mörkret. Suktade efter vågskvalp och ljus från fyren. Tack vare lågvatten och uteblivet fyrljus blev jag utan båda. Det var trots detta en ljuvligt mild kväll i den ökade vinden.

Toafönstret 

Vaknade vid halv fem med en rodnande horisont. Det blåste hårt, men vinden var ljum. Blev halvannan timme på udden.

Efter frukost blev det några timmar i skogen. Letade orrtupparna jag skrämde upp under lördagen. Fann dem, men trots att jag beredd med kameran hann jag inte trycka av.
Blev en stund bland spindelväven i stället.

Råkade zooma under exponering.