Den meterologiska hösten har nått fjällvärlden i Vilhelminafjällen. Sommaren har rullat på och först nu blev min första, korta fjälltur av. Blev kortare än jag trodde, inte i km men i tid.
Det är vanskligt att ha möjligheten att fara på tur när jag har möjlighet att välja efter väder och vind. Som sommaren varit har jag skjutit och skjutit på min första tur. Till slut gav jag mig bara av trots hot om regn och blåst. Det såg ju ändå hyggligt ut.
I flera år har jag velat gå runt Marsfjället, det var ett antal år sedan senast.
Jag startade vid reservat parkeringen och tog första vilan vid "Apelsinklyftan". Regnkläderna behövdes halvvägs upp. Först när jag kom upp till vindskyddet insåg jag hur mycket det blåste.
Från Apelsinklyftan
Det fanns inte på kartan att vända om. Tyckte att det ändå inte blåste "så farligt". Fortsatte efter leden mot "Skalet vid Ortsen". Nu ökade regnet och vinden låg på nordväst, rätt i gapet. Egentligen är det lätt att gå men blåsten och regnet gjorde det tungt.
Skalet vid Ortsen
Anade att vinden skulle vara tuffare efter skalet och rätt fick jag. Dessutom ökade regnet sin intensitet på vägen upp. Jag brukar älska biten från skalet till platsen där man går upp till Marsfjällstoppen, nu var det bara tungt. Jag ansträngde mig inte för att leta fjällrävarna, de låg nog tryggt och sov i sina lyor. Molnen var låga och regnet piskade.
Marsfjället
Jag bestämde mig för att gå mot Marsfjällkåtan för att torka upp. Regnet slutade plötsligt och vinden blåste mig snabbt torr.. Jag ändrade färdriktning och gick mot norr. Det blåste hårt. Min tidigare plan var att tälta vid "Övre Gailand" men i den här vinden förstod jag det var omöjligt.
Norröver finns en nödstuga. Klockan var nu fyra och det var fint att äta något värmande och slippa vinden.
Nödstuga vid Djupbäcken
Jag vek av mot öster och just då kändes det bra, nu hade jag vinden i ryggen och det var mer strilregn.
Sedan jag lämnade området där fjällrävarna fanns gick jag "ospårat" hygglig fjällhed till stugan men sen...
Sten, sten och sten och Trollskalet var i sikte. På vägen passerade jag och playa "Övre Gailand" . Gässen gick tätt på sjön. Fina tältplatser, men vad hjälpte det.
Norröver
Playa Övre Gailand
Trollskalet
Nedre Gailand
Jag kom ner, rundade första fjällsnipan. Klockan var nu 19:00, jag var rejält trött i benen. Jag hade ju varit igång sedan nio om morgonen.
Jag började leta tältplats men insåg snabbt att jag aldrig skulle komma i någon form av lä. Det blåste hårt, jag hade svårt att hålla mig upprätt. Jag tog beslutet att tältet måste upp.
Det tog mig nära timmen att få upp tältet. Jag har varit nöjd med mitt kupoltält, men har aldrig varit ute i så hård vind tidigare. Jag spände och spände linorna och ändå vek sig tältet på mitten när jag satt i tältet.
Tankarna rullade, skulle jag riva tältet och fortsätta och gå??? Mörkret skulle snart komma och jag var mer än trött. Kokade mig mat och tog beslutet att stanna. Jag var ut ytterligare en gång och kollade linorna och vad hände. Vinden blåste omkull mig, hamnade på rygg i stenröset.
Tacksamt nog avtog vinden vid tvåtiden och jag sov ganska bra fram till sju. Enligt SMHI blåste det 16 sekm, men jag har tidigare varit ute i ca 24 sekm..... SMHI hade ingen koll....
Min ursprungliga plan var ju att vara ute tre dagar men som det var nu hade jag ju redan gått 2/3 av turen. Det blåste och skulle så göra några timmar framåt förmiddagen. Jag hade nog sviter av gårdagen och bestämde mig för att gå hem.
Det säger ju en del att jag inte har en bild från tältet.
Tältplasen
De allra flesta vandrare startar i Marsliden eller i Fatmomakke och går upp på toppen på Marsfjället och går tillbaka. Alltför få ser baksidan eller om det nu är framsidan. Det är ju den sidan med "Femman" som vi ser från vägen från Västansjö.
Marsfjället visar sig från den här sidan sitt allra bästa jag. De båda tjärnarna är som små diamanter från toppen.
Jag träffade två personer första dagen. Annars var det inte till mycket liv. Två ripkullar, en hare och två ljungpipare, jo några småfåglar jag inte hann se sorten på.
Som jag förstår har det regnat mycket tidigare i sommar, men det syns dåligt i bäckfårorna. Den enda bäcken jag fick leta mig ett ställe att ta mig över ,var bäcken från Hornfisksjön.
Marsfjället
Marsfjället
Femman
Femman
Vy mot min tältplats
Sten
Matrast
Äntligen började jag se slutet på vide och dvärgbjörk. Det var ju bara det att hitt rätt ner i björkskogen, vilket inte alltid är så enkelt. Hamnade till slut på en skoterled som inte var utsatt på min karta, men då var det ju ändå bara att gå på.
Ner mot "Vallen"
Ensam
Björkskogen innan vägen.
Dag två blev sammantaget tröttsam. Tror till stor del av en tung dag ett. Blev konstigt med mat och jag ljuger om inte fallet i stenröset gjorde sig till känna. Enligt min GPS gick jag 23 km första dagen och 15 km dag 2. Det är ju inte direkt fågelvägen jag vandrar. Videträsk, jag säger inget mer.
Jag tycker om att vandra själv, det är okay att inte möta några människor alls. Det är fint att testa sig själv, fysiken och pannbenet, låta tankarna vandra, ta in naturen, även om jag blev nog trött den här gången.
Vad lärde jag mig? Ja.... Jag skulle ha kokat mat i blåsten och sökt en bättre tältplats??? Ännu bättre om jag stannat i nödstugan???
Två säker är då säkra, jag går tillbaka framöver men jag kommer aldrig att gå från Nedre Gailand" till Marsliden igen. Och en sak till, jag köper ett nytt tält, tunneltält. Det skall vara något lättare att sätta upp i hård vind.
Trots alla mina vandringar under många år måste jag nog taxera den här tvådagars turen som en av det mer tröttande.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar