Tidig morgon i den gamla byggnaden i Storulvån. Lugnt och fridfullt, de flesta logerade i stora byggnaden. Skön morgon, friskt i luften och inte så nära hot om regn.
YR lovade hyfsat väder de första dagarna. Regnet låg som ett stort hot längre fram. I år valde vi stugtur vilket bidrog till en betydligt lättare packning. Ryggsäcken kändes "skön".
Dasset i morgonsol
Mot Sylöarna
Gläntan
De första kilometrarna var rakt skön trots uppför. När vi kom ner mot bron över "Johkenjeana", vad ser vi? Ett stor gäng killar, en präst i lång svartkappa, rastbordet smyckat till nattvardsbord. Tyvärr han jag inte få upp kameran när prästen stod på knä och bad. Efter alla år i fjällvärlden, detta var helt unikt.
Visade sig senare att det var ett gäng katolska scouter från Frankrike. Och prästen gick i långrocken hela tiden. Måste ha varit blött med kort regnrock och det svarta slafsande runt benen.
gruppen var spridd. När vi kom till bron nedan Sylstationen plockade några grabbar fram "kubbspelet". Vilket gäng!!!
De låga molnen hopade sig över Sylmassivet. Glaciären var fortfarande synlig, blir spännande att jämföra mot bilder från tidigare är.
Knappt framme vid "stationen" kom regnet. Hade ju hoppats på en fin kväll med kameran i omgivningen. Tyvärr blev det bara några få bilder. Kyligt och fuktigt
Vaknade om morgonen med låga moln över massivet. Inget regn och YR lovade uppehåll. Efter många ändringar i vår planering gick vi mot Nederdalshytta via Ekorrpasset. Jag har hört så mycket vackert och fint om Ekorrdörren eller passet. Mina förväntningar var höga, jag hade en bild i mitt huvud. Oerhört vackert att passera Templet och gå ner mot "passet". Vi gick delvis i moln, vilka skingrades ju lägre vi kom.
Förstod ju logiskt att det vi möttes av var "Ekorrdörren", känslomässigt var det bara en vid dalgång. Visserligen grönt och frodigt, men ingenting mer. Lätt att gå, vackert att gå ner mot Nederdalshytta. Måste ha varit helt fantastiskt att ha haft lite bättre sikt mot massivet. Nu låg molnen lågt.
Hytta låg vackert nere i björkskogen. Varmt och skönt. Fint med dusch och middag om kvällen.
Från logifönstret
Sylarna
Templet
Linnea i molnen
Nedfart mot Ekorrdörren
Frodig dalgång
Linnea i Ekorrpasset
Glaciären Storsola
Sylmassivet från väster
Utsikt från Nederdalshytta
Vi visste att regnet skulle komma in över natten. Vi var väl förberedda för en blöt dag. Planen var att gå mot Stor Erikvollen. Dit var det 25 km. Tankarna om att gå till Sylstationen på norrsidan om massivet började gro. 5 km kortare vilket är stor skillnad i regn. Vi visste att leden var lite mindre vandrad, kanske lite sämre markerad bitvis. Vi hade fått information att bäckarna gick att gå torrskodd över. Bra grund med tanke på regnet.
Dagen blev blöt. Kameran var nerpackad hela dagen. Enstaka bilder för att minnas den blöta dagen. Regnet medförde stora vattenflöden. Torrskodd hjälpe oss över tre vad och några klarade vi med kängorna. Regnet bidrog till att det blev korta fikastopp. Handskarna vred vi ur och skrattade. I dimman och den då dåligt markerade leden gjorde att vi tog hjälp av kartan på mobilen. Skönt att få en exakt punkt där vi befann oss. Ljuvligt att komma fram till värmen
Vadet över bäcken från Syltjärnen
Dimmigt, oljust 4 km från Sylstationen
Fjärde dagens morgon startade vi mot Blåhammaren med regnet hängande över oss. Efter fem kilometer kom regnet. Vinden ökade. Stundvis svårt att att hålla sig kvar på spångarna med stark vind från höger. Under dagen ökade vinden allt mer. Vid blåhammarn var det svårt att gå mellan husen, svårt att öppna dörrar.
Mot Blåhammarn
Vinden ökade. Om morgonen såg vi små möjligheter att gå ner till Storulvån. Någon timme gick och vi såg att folk började gå. Vi kände att det var okay att gå. Visst blåste det men vinden var rätt mot oss och ju längre ner mot Storulvån vi kom, ju mindre blåste det. Vi hade hört mycket om vadet över Ulvån. Det skulle vara någon typ av cementpelare att balansera på. Råden haglade, någon hade tappat balansen och ramlat i. Vi förstod ingenting när vi kom till Ulvån. Liggande cementblock, bara att gå över.
Fin vandring mot Storulvån, solen värmde gott.
Efter dusch och lite fika var det skönt att sätta sig i bilen och reflektera. En helt fantastisk tur. Vi klarade oss bra i vätan, inga sura miner, en hel del skratt över urvridna handskar. Vi klarade vaden med bravur, vi hittade rätt i dimman. Våra kroppar höll och fysiken var det inget fel på.
Ulvån
Två kilometer till Storulvån
