Bumyrsjön

Det går inte ihop att arbeta 07:30-16:00 och samtidigt vara i skogen om nätterna. Måste vara åldern som gör att det inte fungerar. Förr i välden, i unga år åkte jag med förlossningsskjutsar många nätter och trots ca 40 mil skumpande bak i en bårbil var jag lika pigg och alert klockan 08:00 när mottagningens dörr skulle öppnas. Det är en svunnen tid. Nu behövs sömn.
Min målsättning är att en gång/vecka göra en nattlig utflykt. Första gången kändes det lite kymigt att dra iväg ensam mitt i natten ut i skogen. I natt var det bara skönt att slinka in i den mörka skogen. På vägen höll jag på att krocka med en oxe som varit och druckit vatten. Ställde sig endast ca 5-10 meter fån vägen och lät sig villigt fotograferas.

Solen gick upp 02:32 och klockan ringde strax efter tolv. Jag hade planer på att fara till Bumyrsjön, ca 30 minuters gångväg från  närmaste väg. Skogen var skum, den välkända stigen kändes överväxt. Genom skogens dunkel, över dimmig myr. Väl framme vid sjön färgades sjön av den färggranna himlen. Solnedgångens efterspel fanns fortfarande kvar. Bråttom fick jag att mig över bäcken, inte helt enkelt, men över kom jag.
Himlen skiftade snabbt färg från den mer intensivt brinnande till svagt rosa, innan den grå dimman tog över helt.

Området mellan skog och vetten var tämligen blöt och gungande. Jag var redan rejält blöt av den våta grönskan, att lägga sig ner på myren lockade inte. Det var mer än en timme innan solen skulle visa sig. 8 grader varmt och kalldimma gjorde fingrarna kalla och kaffet värme gott. Var så långt ut på myrkanten jag vågade gå, näckrosorna är på gång att slå ut.

Kallan tycks enligt floran vara vanlig, men för mig är den helt ny växande vilt.

Hjortronblomman har tagit ihop. Ser ut att bli ett bra hjortronår.

Plötsligt, en timme efter utsatt soluppgång, kom solen.

Ju högre solen steg ju mindre gyllene ljus. Dimman kom och gick.

Halv sex packade jag ihop och gick mot bilen. Den fuktiga myren och de många spindelnäten glänste och glittrade i den varm solen. .

En fantastiskt fin natt och morgon. Såg inga fåglar,. inga andra djur än älgen. Hörde ljudet av några tranor. Skogen var tyst och lugn.

Rötjärn

Jag blev så inspirerad av Gunthers bild på lommen i guldljuset, att jag bestämde mig för att leta mig ut i natt som var.´Från början hade jag planerat att gå till Bumyrsjön, men attraherades av Rötjärns närhet. Kunde ligga en halvtimme längre i sängen. Egentligen var det väl ingen idé att lägga sig. Solen går nu upp vid ca halv tre.´Jag hade dock ett minne av att solen har svårt att nå ner med sina strålar till tjärnen, lite så var det faktiskt. Blev inte bättre av att solen skymdes av några tunna skyar.

Ingen fågel i sjön, några tranor flög förbi. Fisken där emot hoppade högt över ytan och fin storlek var det också på dem.
Tjärnkanten var sank och mycket blöt, efter några timmar for jag hem, blöt och frusen. Det var bara 4 grader varmt. När jag vände stativet hörde jag vatten svalp. Det blev att fara hem och skruva sönder stativet och hänga det på tork, som en instaLLATION.

Dalasjöresa

Längtade så efter Saga, lilla barnbarnet. 21 mil enkel resa, vad gör man inte när längtan blir för svår. For tidigt på morgonen och fick en fin dag med Saga.

Vid fyra packade jag ihop. Min tanke var att stanna på något av naturreservaten jag passerade på vägen hem. Det finns tre stycken efter vägen mellan Åsele och Husum, även om det blev flera extra mil efter miltals långa skogsvägar. Jag har tidigare varit vid Uvtjärn, starten på Stockholmsgatorna från söder. Min idé var att gå lite längre och utforska området. Jag hann bara vara 10 minuter vid tjärnen, då kom regnet. Jag var inte alls förberedd på regn, så jag återvände till bilen.

Konstaterade även denna gång att jag tycker det är svårfotograferat vid tjärnen. jag kan inte återge den vackra naturen och känslan med kameran.

Trolltjärnens naturreservat låg några mil bort. Jag hade tur, regnet hade upphört då jag kom till tjärnen. Runt tjärnen går en stig som är 1,5 km. Jag följde stigen för att komma åt bra vinklar. Jag ville ner mot vattnet, men lite feg är jag när jag är ensam. Fann dock ett ställe där det kändes säkert att hasa sig ner.

Det satt fint med fika innan jag for hemåt. Jag har länge tittat på en skylt "Kålhuvudets naturreservat", men aldrig givit mig tid att stanna upp. For nu den fruktansvärt dåliga vägen upp till reservatet, mest för att rekognosera. 700 meter till "Rödmyrstugan". Ja det kändes som jag skulle fixa det, benen och knoppen började bli rejält trött. Det var bara det att det bar rätt uppåt. Skogen var fantastisk vacker, gammal. På vägen upp kändes vissa korta bitar som en  en riktig "slasadal" om ni vet vad det är. Med tunga steg kom jag upp till en trevlig övernattningsstuga vid myren. Frodigt med höga ormbunkar, tolta och midsommarblomster.
På vägen ner tänkte jag att: Hit kommer jag nog inte mer, men idag är min tanke helt annan. En riktig trevlig tur med mer mat i magen och några mindre timmar i bilen.

Fler bilder och mer text kommer på http://naturreservatovik.blogspot.se/. Stockholmsgatorna, Trolltjärn och Kålhuvudets naturreservat.

Ulvön

Jag som aldrig brukar vinna och så hade jag sådan tur att lotten var min. En helg på Ulvöhotell för 2 personer är inte fy skam.
I går lördag tog vi förmiddagsbåten till Ulvön, via Trysunda. Vattnet var lugnt och solen glittrade i vattnet, trots att SMHI deklarerade att regnet skvalade ner och tursamt hade de fel. Båtresan tog nära två timmar och vi kom lagom till hotelletför  lunch.  Efter en ganska enkel men god lunch hyrde vi cyklar. Norra Ulvön är ganska stor och för att hinna någon bit är cykeln perfekt. Målet var Sandviken, ett gammalt fiskeläger och norra Ulvöns naturreservat på vägen dit.

Naturreservatet som till stor del besår av myrdrag och skog. Reservatet utgörs av fyra mindre myrar, Stormyran, Hällmyran, Gruvmyran och Snotterbärsmyran. Framför allt Stormyran har en artrik och intressant flora. Regnet hände över oss, det droppade, men inte så mycket att vi drog fram regnkläderna. Varm fuktig luft innebär mygg i massor Att fota med mygg i öron och ögon är ingen hitt, vi  for ganska snart vidare mot Sandviken. Himlen var alldeles grå, inte tillstymmelse till ljus. Det blir nytt besök till myren, då med stövlar och mera antimyggvänliga kläder.

 Sandvikens fiskeläge, ett charmigt gammalt fiskeläge från 1600-talet som ligger på Ulvöns absoluta norrspets. Grånande fiskestugor som ligger vid en lång vit sandstrand. Vågor som slår mot stranden och klippor att ströva på.

Vandrade runt de vackra gamla husen och cyklade sedan tillbaka mot Ulvöhamn. På vägen stannade vi i Sörbyn vid en liten tjärn. Vacker spegling och en ensam sakta glidande svan. Luften var fuktig, i korta perioder fanns där ett fint droppande regn..

Det var skönt att komma in, duscha och äta en fantastisk god middag. Jag hade tänkt mig en fin kväll ute med kameran, men den gråsläta himlen och regnet gjorde att det blev en innekväll. Utsikten från balkongen var det inget fel på så länge dimman tillät oss att se.


Morgonen kom med total dimma. Tog kameran och gick ut i dimman. Varmt och fuktigt. Det tog inte så lång stund för dimman att lätta.

Nu är jag inte mycket för internationell hotellfrukost, men de fanns de som var mer än nöjd över frukostbordets innehåll. Utcheckning var redan vid 11:00. Gick en kortare tur upp på berget bakom hotellet. Dimman hade nu lättat.

Efter utcheckning gick vi upp på Lotsberget. Dimman hade nu lättat och himlen var ljus. Fanns ingen direkt linje mellan himmel och horisont.
Hittade en gammal skylt som fanns fast i berget från lotsstugans byggnad. ganska precis 100 gammal. Det blev några timmar i skogen och i hamnen innan besöket avslutades med sopplunch på hotellet.

 Efter en fantastiskt lyxig helg med god mat och ett bra boende, ett alldeles lagom väder tog vi båten till Köpmanholmen. Lite större båt än den på bilden!!!!