En helg i Björkenäs

Jag har tillbringat helgen i Dikanäs. Stugan i Dikanäs som andas lugn och ro. Tystnaden bryts någon enstaka gång av förbipasserande bilar. Trots att det är några hundra meter till Skansnäsån, så hörs bruset hit.
Vår och höst är de absolut bästa tiderna här uppe, och nu är verkligen hösten på gång, även om temperaturen varit hög under dagarna. Solen har gassat från en molnfri himmel.
Underbart att vara här, sorgligt att vara på en väns begravning.
Från början var planen att förutom göra vissa arbeten runt stugan, göra någon toppbestigning i grannskapet. Nu sprack det senare eftersom jag cyklade omkull vid min senaste älgspaning och sannolikt är ena stortån av. En riktig vurpa och det enda jag gör illa är ena stortån. Lite svårt att gå, men tur det inte var vristen eller benet.

Cykla kan jag fortfarande göra och det har blivit en längre tur. Jag har haft svårt att hålla mig från det fantastiska morgonljuset och har varit ute både lördag och söndagsmorgon  Inga längre promenader, men det fina med stugan är den nära terrängen runt omkring.

Lördagsmorgon ringde klockan fyra. Det skiljer en hel del mellan Husum och Dikanäs vad gäller solens uppgång. Ute låg dimman tjock. Jag valde att följa Dalsån nedströms. Foten kändes relativt okay, men så hade jag mina stora vinterstövlar på mig. Kängorna var bara att glömma. Tursamt nog är Dalsån en populär fiskeå, och så länge jag följde stigen kändes foten okay.

Söndag morgon tog jag bilen en bit upp efter "Näverlia". Måste spara tån. Finns flera tjärnar inte så långt från vägen. 

Bara några grader varmt, hög klar luft. Kände direkt att det inte var en riktig dimmorgon. Dimslöjorna var tunna och endast en kort stund färgades slöjorna rosa.

Det fanns inte så mycket att fota denna morgon, blev aldrig något spektakulärt ljus, svårt att få till förgrunder och fjälltopparna var långt borta. Spindelnät i tjärnkanten fanns det dock gott om. 

Den höga klara luften rensar ur hjärnan från för mycket tankar, stärker själ och lungor. Tror förbaske mig att tån fick sin del av känslan, trots de varma vinterstövlarna.