Bullerbäcken

Trots många år i Dikanäs har jag aldrig gått efter Bullerbäcken i Matsdal. En bäck känt för sitt vackra fall. Bitvis klippigt och vanskligt. Stor respekt då det hänt dödsolycka i fallet för många år sedan.

Hur som helst, enligt uppgift fanns markerad stig. Nog fann jag stigen från början, men gjorde tabben att inte ha glasögonen på från början och missade skyltningen efter bäckövergången. Ni som inte vet vad slasadal är, förstår kanske inte hur besvärligt det är att gå ospårat genom denna mark.
I "slasadalarna "är det frodigt. Högt växer strutbräken, tolta, angelika och nordisk stormhatt. Axelhöjd!!!

Angelika, tolta och nordisk stormhatt

Strutbräken

Allt!

Genom "slasan" gick mot forsens brus. Snart var jag vid bäcken. redan nu inser jag att vid vårflod är detta ett stort skådespel. Jag förstår varför bäcken kallas "Bullerbäcken". Vilket "buller" har inte slängt ut så mycket sten och block, huller om buller. Bäcken blir allt stenigare ju högre upp jag kommer. Jag undrar var fallet är, jag hör dess dån.

Så plötsligt ser jag fallet ovanifrån. Det finns en avsats att kliva ut på, jag blir feg. Jag är ensam och jag vill absolut inte utmana ödet ensam, därav bilder i snäv vinkel.

Klockan började bli mycket. Jag vände om, det blir en ny tur, men då i sällskap.. Det går att gå mycket högre, blir nyfiken på hur det ser ut, om det är fler fall?

Innan fallet

Bullerfallet

Bullerbäcken mot Matsdal

Bullerbäcken

Lättare att hitta vägen genom "slasan" ner. Jag hittar också den markering jag inte såg på uppvägen. På hemvägen stannar jag till vid Lillsjön. klockan är tolv, temperaturen har sjunkit till 12 grader. Dimslöjorna lättar från vattnet. Två flugfiskare söker lyckan.