Tarfala

Tarfaladalen eller Tarfalavagge den högfjällsdal som ligger närmast öster om den bergsrygg som Kebnekaises nord och syd-topp ingår i. Längst upp i Tarfaladalen ligger det område som vanligen kallas Tarfala.
I Tarfala har Svenska Turistföreningen (STF) en fjällstuga. Man kan nå stugan från fyra håll. Det kanske finns fler som jag inte tänker på.  Det vanligaste är att gå via Ladjovagge och ta av leden vid Tarfalajokken. Ett annat sätt är att nå Tarfala är att gå via Cievralauko antingen via Nikkaluokta eller via Kaskasavagge. Ett fjärde sätt är att gå Jojoleden från Kouppervagge. De sistnämnda lederna är sommarleder och går mestadels i blockterräng.

Området är högalpint och stenigt. Dalen omgärdas förutom av Kebnekaisemassivets utlöpare  Norra och Södra Klippbergen även av Kaskasapakte (2043), Kaskasatjåkka(2076), Tarfalatjåkka (1911) och Tarfarapakte(1806). Flera glaciärer mynnar ut i dalen, de största är Storglaciären, Isfallsglaciären och Kebnepakteglaciären.

Ladjovagge med Toulpagorni

Vi lämnade vår tältplats vid Tarfalajokken. Benen var stela och trötta efter turen till Sydtoppen Målet för dagen var att hitta en tältplats i Tarfala någon kilometer från STF stugorna. En alldeles lagom tur på ca 6 km.

Tarfalavagge

Början av dalgången var mjuk, grön och böljande. Från början upp och ner med moderat stigning.

Öppnar sig

Vandringen hade varit mycket njutbar om kroppen inte hade varit så trött. Åldern! Vill skylla på den, att kroppens återhämtning efter toppturen tog så lång tid.

Dalgången öppnade sig allt mer och Tarfalas höga toppar visade sig mot den gråa himlen. Vilken inverkan naturen, vackra vyer har på orken och energin.  Ju längre in i dalgången, ju närmare topparna jag kom, ju mer återvände energin.

När tältet i sista sekunden var på plats och vi kastade oss in i skydd för regnet, var tröttheten som bortblåst.

Kebnekaise med syd och nordtoppen. Storglaciären i förgrunden.

Kaskatjokka och Kaskasapakte med forskningsstationen i förgrunden

Kebnepakte med Isfallsglaciären

Isfallsglaciären

Kebnepakteglaciären vid Tarfalasjön

Struktur i Storfallsglaciären

Struktur i Storfallsglaciären

Gubben i Isfallsglaciären

Gubben i Isfallsglaciären

Kebnepakteglaciären

Kebnepakteglaciären

Isranunkel

Växtligheten i nedre delen av Tarfaladalen var i riklig. Jag var denna gång för trött och sliten för att på vägen lägga mig ner och dokumentera alla blommor. Dessutom hade jag valt bort att plocka med mig makroobjektivet i jakten på gram. Jag hade en mellanring med mig som inte var alltför enkel att använda.

Ju högre upp i dalgången, ju mer stenigt det blev ju mindre växtlighet. De blommor jag hittade var isranunkel. Fascinerande att se hur de sträcker sina blomstänglar ur den steniga, klippiga marken.

Utsikt från tältet

Perfekt tältkväll

Låga moln i Tarfaladalen

Sikten försämras

Packar för att börja vandringen mot Nikkaluokta

Var vi än är, kan ju vädret variera och ändras snabbt. Så även till fjälls.Vi hade ett sagolikt fint väder om kvällen. Solen sken varmt över oss tills den försvann bakom Kebnepakte.

Planen var att under tisdagen gå en dagstur upp längs Kebnepakteglaciären, gå förbi Kaskasajaure och gå för att se in i Kuoppervagge.

Vi vaknade av att dimman och molnen låg ända nere i dalgången. Efter att ha avvaktat någon timme tog vi beslutet att avstyra dagens tur och invänta sikt för att ta oss över passet mot Cievrralahku över Tarfalatjåkka, för att vandra mot bilen.

Blockterräng i dålig sikt

Stenarna och klippblocken var klädda i så många varierande och vackra lavar. Jag har ingen aning om dess namn.

         

   

Övre delen av Isfallsglaciären

Stenvandring

Kebnepakteglaciärern med STF stugor vid Tarfalsjön

Beslutet att gå mot Nikkaluokta visade sig vara rätt. Vid tolvsnåret då vi lämnade Tarfaladalen bakom oss låg fortfarande molnen lågt ned i dalen och en tur mot Kuoppervagge hade varit omöjlig.

Jag är glad vi hade en dag med väder som gjorde det möjligt för alla toppar och glaciärer att visa upp sig, i sin prakt och makt för oss.

Mötet med Tarfala ger en enorm känsla av storslagenhet och hur liten jag är som människa.

Nu blev det bara ett dygn i Tarfala denna gång, men en plan är på gång i mitt huvud. En liten fotosafari i Tarfaladalen under en vecka vore inte helt fel.  Vad vore livet utan drömmar och planer.