Myrarna i Innerdalen

Innerdalshyttan är hjärtat av hela dalen. Naturligt verkligt med hyttan, logi och service, men också ur naturens perspektiv. Myrarna som leder oss till de olika målen. Det är så lätt att se myren som en transportsträcka, men låter vi ögonen stanna upp och upptäcka, finns de vackra motiven i olika former och färger framför oss. Jag känner stor kärlek för vad myrarna ger både som ögongodis och som skön stötdämpning för trötta kroppar.

Färgerna på myrar och löv hade inte fått riktiga höstfärger. De första dagarna lyste starrgräset kraftigt gult mot det mer gröna gräset.

På myrarna uppåt "Jesusmyren" och upp mot "hällarna" fanns mängder av utblommade myrliljor. Så vackra  trots att de blommat ut för länge sedan.

Vid "Jesusmyren" fann Conny en myrlilja som fortfarande var i blom. Blomman doldes väl i det höga gräset i flera olika färger.

"Jesusmyren" var en ny bekantskap för mig, och mycket riktigt stod han där och höll sin bergspredikan. För mig som är mer än oreligiös fann figuren i en annan vinkel och ser Tommie Smith med högernäven höjd.

 Vandringen ner från Giklingsetra via myrarna gav mig nya perspektiv på fjälltopparna. Här Skarfjellet.

Myrdraget på vägen upp till utkiken i Renndalen finns så många vackra fjällbjörkar som vindlar sig efter fjällsidan. Sköna former som ger oanad fantasi.

Fantasin fick verkligen flöda. Lotta som blev en mycket god vän försökte lära mig lite av sina skakkunskaper. Fjällbjörkarna passade väl som träningsobjekt.

Till sist en bil från den gnistrande myren i Fluhåla.